Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1845, sida 2

GOT EI E EB Å) Ek d. En hos såpsabrikör Löngren i Stockholm, i egenskap af bokhallare anställd person vid namn Wikner, afvek hemligen från nämnde sin principal den 28 sisl manad, då vid samma tid ur Herr Longrens kassa en betydlig penninaesumma bortkommit, som enligt uppgill belopp sig till 4100 Rdr Bko. Som man utspanat, att Wikner lemnat Stockholm med skeppet carl Gustafo, kapten Eklund, destinerad till Norra Amerika, så underrättade man svenska konsuln i Helsingör om förloppet. Han anmodade alltså polismåstaren derstådes, kansliradet Olrik, alt anställa nödig undersökning, när skeppet passeserade sundet. Fran Stockholm ankom emellertid en polisbetjent tillika med fullmäktig Lönegren till Helsingör for meddelindet af nödige upplysningas. Den 5 Juli ankrade skeppet på llelsingörs redd, polisen. anställde undersökningar, men Wikner fanns icke ombord, men väl en handtverksgesäll Hane, som icke var försedd med pass, utan endast med vanderbok. Ilane soregaf, alt hans pass förkommit. benna omständighet i förening dermed, att en brädlapp var spikad öfver skeppets namn, väckte misstankar, och då kaptenen kom i land, för att hlarera, blef ban anhallen och tagen i forhör. Ilans förhiaring var vacklande och undvikande. Han bade väl hört talas om en penningestold i Stockbolm, hade äfven blifvit erbjuden en betydlig frakt för medlagandet af en passagerare, men han ville icke inlata sig härpå; om Wikner bade han sig allsingenting bekant. Han vågrade imellertid att undershrifva protokollet eller skriltligen ingisva sin förklaring. Detta väckte naturligtvis misstankar, men man fann det dock betänkligt alt arrestera honom; isynnerhet som den svenska konsuln icke derom gjorde påstaende. kn instrumentmakare Thylander, som hom från Helsingborg, för att resa med samma skepp, togs äfven i forhör. Ilan förklarade, att ban af kaptenen landsattes i närheten af Ystad, för att ordna sina alfsårer i Malmö, der han också erhöll pass; om Wihner hade han icke eller sig någonting bekant. Åss tidoinsarne från Köpenhamn erfor emellertid solis nåstaren, att en handtverksgesall (sockerbaza:e) Hane den 7 Juli hade afgatt från kopenhama till Kiel med ångsartyget åChristian VIIIDU. Mon antog saledes, all det måtte hafva varit Wikner, som reste på Hanes pass. åCarl Gustaso hade allaredan afseglat, och kandlirådet Olrik sände den svenske polisbeljenten och fullmäktig Löngren till Köpenbamn och satte polisdirehtoren derstädes i hännedom om saken. Denne lät straxt lajtnant Leerbek och en polisbetjent med ångsartyget Malmoo resa öfver Läbeck till Altona, för att der komma tjusven på spåren. Lee bek fick straxt vid sin ankomst till Altona veta, alt Wikner var der i staden och ville derifrån begifva sig till Hamburg, för att med paketbåten aShjoldo begisva sig till Newyork. Med polisens biträde företogs undersökning om bord å besagde paketbät, men nägon Wikner syntes der icke till. Sednare fann man dock rätt på junkern i förstaden S:t Pauli, der han arresterades och fördes först till Altona och sedan till Köpenhamn. Af hans förklaring inhemtades, att han gatt till rads med Thylander, all denne skafsade honom den omtalade lägenheten med kapten Eklund, som väl anade, att det icke stod rätt till, men det soresals, att Wikner lemnade Sverige med sin familjs vilja. Kaptenen emottog 300 Riksdaler Riksgald i passagerareafgilt, förutan ett län al 150 kiksdaler. Styrmannen fick 30 Riksdaler, och lotsens tystnad tillköpte man sig för 40 Riksdaler. Thylander fick också penningar af Wikner. Om