nämnde befarade imellertid att blifva anhållen i Helsingör, och bad derför kaptenen alt landsätta honom vid Trelleborg, och derifrån begaf han sig, åtsoljd af Thylander, till Malmö. Men då denne ideligen prejade honom på pengar, så smög ban sig bort och begaf sig ensam till Köpenbamn, der han för de svenska sedlarne tillvexlade sig guldoch sillvermynt, hvilka till största delen funnos i hans kossertar vid hans arrestering i Hamburg. Wikner öfverlemnades i Köpenhamn at den svenska polisbetjenten, som Måndagen den 44 dennes ankom med honom till Malmö. Vid ankomsten dit gick Wikner fri och ledig på det värdshus, der de tagit in för att få skjuls, men under tiden försökte han att rymma, på det sätt att ban, föregilvande ett tillfälligt illamaende, gick ut på vi irdshussården och derifrän begaf sig astad, men blef genast estersalt och hann icke längre än elt stycke uppför stora gatan, då han alter greps. Detta väckte mycket uppseende och en stor mängd menniskor samlades utanför värdshuset, dit han blef införd och der han belades med handbojor. Wikner lär icke vara mer än några och tjugo år gammal och har ett icke ofordelaktist yttre. Straxt vid ankomsten till Malmö tycktes han på intet sätt vara besvärad af sin belägenhet, utan var ganska pratsam, men efter det misslyckade rymningssörsöket ocn då han belagd med bojor fordes genom den församlade folkmängden, 81g han mycket nedslagen och förvirrad ot. Han transporterades landsägen till Calmar, för att derifrån på angbat alforas till Stockholm. A — — — ——