Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1845, sida 1

äfven af Arorot, Arum macudla tu m, söm ovedersägligen hör till gifterna, och till utvärtes bruk af blysocker i mycket stora portioner. Afven torde de åtskilliga sorters snus, han förde med sig, hafva tjenat honom såsom medel till sramkallandet af de förutsagda sjukdomsfallen, visionerna o. s. v. Han sjelf log aldrig emot den ringaste betalning eller afgift af sina adepter, men icke sällan visade han sig uti en svårmodig sinnesstämning, då de bekymrade ynglingarne erforo genom Lorenza, alt en vexel uteblifvet, eller en betydlig penningesumma blifvit honom sränstulen. I största hast blefvo de betydligaste summor och de kostbaraste smycken anskaffade och erbjudna med den bonen, alt det för att del skulle hållas tyst för grefven, på det att icke den ädle mannens finkänslighet måtte såras. På sådant sätt hade Cagliostro vetat att bland andra i Mitau af öfverborggrefven von der Hoven tillura sig 800 Dukater. På otroligt kort tid erhöll Cagliostro elt europeiskt rykte och han blef, hvad ännu mera vill säga, på modet. Fanalism gick så långt, all porträtet af honom och hans fru bars på solljädrar, ringar och medaljonger och att en marmorbysk hade till uuderskrift Divo Cagliostro. Det hörde (ill denne erkeskälms politik, alt tillskrifva alla de mot honom utkommancle skrifter, ett mot menskligheten fientligt sinnadt parti, då följaktligen hvad deruti förekom om hans tidigare nidingsbragder måste få utseende af alt blolt vara nedriga, hvarje svar ovärdiga smädelser af den ädle menmiskovännen. Vidare var del äfven mycket rigtigt beräknadt, att han aldrig stannade länge på samma ort. Det nyhetens behag, som lag uti hans upptrådande — han anlände alltid med 6 extrapostchåser — led då ingen minskning och adepterna fingo icke tid alt besinna sig, under det deras inbillningskraft, efter hans aflägsnande, erhöll fritt spelrum, all för sig utmåla hvad underbart de hade sett såsom ännu underbarare.