mäktigad att föreslå ifrågavarande skål, tror och vet jag dock, alt jag handlar i öfverensstämmelse med eder och våra hemmavarande landsmäns vilja, då jag bringar en varm helsning från Norrige till det gamla, vördnadsvärda lIsland och dess unge söner. Isländare! emottagen då en trofast helsning från våra gemensamma förfäders urgamla hem, som genom sina isländska söners odödliga andeliga dåd i sörvarandet af sina sorntidsminnen lagt en fast grundval för utvecklingen af den från fädren ärlda andan, af nordisk nationalitet och sjelssländighet. Emottagen J, våra närmaste sränder, denna helsning, icke allenast såsom ett tecken på vår tacksamhet mot edert såädernesland, utan äfven såsom ett vittnesbörd om den glädjande förhoppning, med hvilken vi sörtröstansfullt förbide, att J skolen veta att upprätthalla eder säderne-ös vordnadsvärda namn i det nya Nordens lifsrörelser och med gammaldags kraft bidraga till utvecklingen af nordisk nationalitet samt likaledes till fullkomligblifvandet af det gamla kära mnorrenaspråket, huvilket J renast hafven ärft från forntiden, och hvars betydelse för det nya lilvet J derföre närmast ären kallade att att vindicera. Landsmän från Norrige, Svear, Daner och Göther, sorenen eder nu med mig och sänden en helsning till Island, Sagas och skaldekonstens heliga ö, der naturen sjelf har byggt etl altar sor lornlidens minnen och tändt en syrbak för framtidens förhoppningar och strider! Uttalen i elt sulltonande hurrah den önskan: lelve det gamla Island i det nya Norden, lefve dess redlige söner!a Forisälles,