I Bet Nordiska Studlentmätet 1843 Je II. Tal vid de skålar, som proponerades vid festen på Christiansborgs slott, Midsommarsdagen 4845. 4. JAf Kapellan F. Helwig, för Finland. (lLämpligt är det, att detta första möte, som hitintills icke har haft sin like, mötet mellan fyra nordiska universiteter, hålles i en sen aftonstund; ty först mot tidernas afton halve vi funnit hvarandra, och hafve jättesteg ati taga för att nå vårt mal, innan solen sjunker i skogen. Och dock finnes det ännu en, som icke är bär, men som likfullt efter vår gemensamma ölvertygelse borde vara närvarande vid denna fest — Finlands högskola. Ogerna sakne visst J, svenske bröder, röster från andra sidan af den bottniska viken; Finland var en bland de första lagrarna i Sveriges segerkrans. Ja, det är den äldsta svenska eröfring och i sjelfva verket den enda; ty jag talar icke här om erösring i den mening, då den kan utföras med svärdet i handen — på det sättet hafven J väl eröfrat mer, än Finland — utan det är eder andeliga eröfring: landet lydde icke blott Sveakonungens ord, utan det svenska ordet ljöd och ljuder än i dag från finska läppar. Ja! J Svenskar halva, bältre än vi Danskar, lörstått eröfringskonslen. bet gafs väl en tid, då äfven danskt välde sträckte sig rundt omkring Östersjön och beherrskade samma länder, som sedan blefvo Sverige underdånige; då Dannevirke nedbröls, emedan det icke fanns någon Otto, någon sogelfängare, som Danmark behöfde frukta, alldenstund Elben hade blifvit den danska riksgränsen. hitterligen hafve vi dock mäst angra, att Dannevirke blef nedbrutet: de vendiska och germaniska folkslag, som voro Danmark underdaniga, förbletvo hvad de voro — andligen främmande för Danmark, och de sistnämnde började vid samma tidpunkt en strid, hvars följder blefvo, att en del af det ursprungligen danska landet blef gjort främmande för det osfrizga. Men Svenskarne hafva utfört en bedrift, som i synnerhet förtjenar berömmelse: ett land, som icke mera i politisk mening tillhör Sverige, tillhör det dock ännu alltid i andiig-nationell mening. Mea är det så med hinnarnes goda vilja, eller är det sannt, hvad ryktet berättat, nemligen att dessa, som i politisk mening ej mera äro Sven) Forts. fr. föreg. N:r. Ji Ts SR Lå nr AE Rn är —