Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1845, sida 1

ligt förhållande till folket, icke hafva något det ringaste alt befara, och det skall blifva ett beröm, som Oscar den förste kowmer att dela med Christian den åttonde, att ingen af dem har fruktat för att låta folken följa denna sitt bjertas drift, som närmast är en rent inre och andig, utan något politiskt syftemål, men som dock icke är utan sin stora betydelse för folkets samlif i det hela, det yttre såväl som det inre. Att Helsingfors måtte stå i vår midt, när vi ånyo bjude hvarandra välkommen, det är nog icke allenast min, utan allas vår gemensamma önskan, och derföre vilje vi äfven tömma en pokal för de frånvarande. Lelve den skandinaviska andan i Finnarnes land! Lefye Nordens femte universitet! Ilelsingsors lefve!a 5. Af Kandidat G. Krogh från Christiania, för Island. Bröder! Huru härlig och högtidlig är ej denna afton ! Det är första gången som skaror af ynglingar från Nordens alla universiteter mötas på ett ställe, på en och samma timma, för alt sira en gemensam högtidsfest. Icke allenast vi ynglingar deltaga uti densamma; våra vänner, fränder och landsmän, från Finnmarken till Eidern, från Fyrisvall till Stat följa oss med deltagande och äro säkerligen i tankan närvarande vid denna betydelsefulla, oförgälliga fest. — zroder! det är i dag midsommarsdagen, den dag då folken i Sverige och Norrige fira den gamla nordiska högtidssesten med Balders bål. Balder är kärlekens gud, brödrakärlekens, som skall frälsa oss; låtom oss äfven derföre erinra oss Balders död! Mörkret närmar sig Norden ; men Mistelten befinnes icke mera i den blinde hlödurs band; kärlekens genius for icke ned till Hel, ty hans hem är i våra hjertan, och bans fackla, tänd vid Balders bål, skall lysa oss i framtiden. Det är i sanning svårt, ja omöjligt, att i denna rika stund i få ord uttrycka allt, hvad vi så djupt känne och så förtröstansfullt hoppas. Jag åtminstone vill ej försöka det; men må det vara mig tillåtet, att å mina landsmäns vägnar föreslå en skall Vid denna sammankomst, under hvilken vi svärje hvarandra ett trofast, beständigt, evigt fostbrödraskap för Nordens sak, bör icke glömmas elt namn, som, när det nämnes af en sådan anledning, hos alla Nordbor måste väcka de djupaste känslor af tacksamhet mot den delen af det stora fäderneslandet, till bvilken det i hörer, Landsmän! Ehutu icke särskilt belullRR RA nat