Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1845, sida 1

för universitetet i Lund, för våra genbor på andra sidan Öresund, hvilka bafva samlat de långväga gästerne och bragt dem bit öfver med talrikt följe! Det är blott elt ringa afstånd, som skiljer oss från Lund, och dock bar det varit längt nog alt skilja oss i mer än ct och ett halft sekel. Gå vi längre tillbaka i tiden, så var Lund en dansk stad; för tusen år sedan byggde Skåningen med på Dannevirke, såsom det beter i Thyra Dannebods visa, och länge voro Shåne, Halland och Blekinge sjelfve ett Dannevirke mot Svenske fiender. På den tiden fanns det icke något universitet i Lund. Men när Öresund hade blifvit riksgränsen, då blef universitetet i Lund stiftadt för alt draga de tre landskaperne öfver till Sverige. Det inträffade, och det skedde fort, så fort, att det näppeligen kan gifvas något starkare bevis på Sveriges och Danmarks slägtskap, än det, att fiender så hastigt kunde blifva landsmän, och landsmän så hastigt kunde blifva fiender. Dock är det icke blott bland dessa balft bittra minnen som vi böre uppsöka, bvad Lunds universitet verkat till erkännandet af Nordens enbet. Nej; när Teqgnår i Lunds domkyrka satte lagerkransen på Oehlenschlågers husvud; när studenterne i Lund buro Nordens danske skald på sina skullror: då sågo vi redan förespelet till de olympiska lekar, som från Nordens skiljda riken shulle samla andarne till en lefvande vexelverkan; då blelve vi erinrade om, hvad vi hade förgätit, att det icke går med de andeliga skatterna, som med de verldsliga — att de blisva mindre genom att delas; nej de blilva större, ju slere som deltaga i delningen. Iill tack för denna lärdom; till ära för den vetenskaplighet, med hvilken Lunds universitet är utrustadt att deltaga i den stora täflingsstriden; (till tack och heder för dess stora förtjenster :af ett mer och mer utbildadt vänskapligt samlis mellan studenter från brodrarikena, föreslår jag härmedelst en skål och ett lefve för studenter och lärare vid Lunds universitet!o