Skandinaviens välfärd botas. Då är det godt, att med samdrägtiga krafter kunna möta faran, vare sig alt den kommer från östan eller sunnan; då är det godt, att, som Starkodder, kunna slå med atry par armar.o — skandinaviske bröder! Vi erinra oss de tider, ?då Nordmännen, eller de tre Nordiska rikenas förenade inbyggare, salle en hel verld i bäfvan; — hafva vi så vanslägtats från våra förfäder, alt vi nu icke skulle kunna ingjuta en fsmula respekt hos våra närmaste grannar? — Nej! jag kan ej tro det; — ännu vexer det män på Nordens klippor och jern i klippornas sköte. — Låtom oss då, mina bröder! vid minnet af våra frejdade förfäder, hvilkas andar med stolthet blicka ned på oss i detta ögonblick, och med tanken fästad på de store män, hvilkas namn vi glade läsa på de väggar, som här omslusa oss — låtom oss, vid allt hvad vi ega dyrbart och heligt, i äkta soruskandinavisk mening svärja ett fast och oupplosligt sostbrödralag! låtom oss högtidligt losva, att gett skall öfver oss gångar; låtom oss allvarligt besluta, att i h varje sorekommande fall med råd och dåd bistå hvarandra!!! — Då skola åter våra flotior i stolta segertåg simma öfver kufvade vågor veh våra härar oemotständligt öfversvämma siendtliga länder; då skall verlden lära sig att med vördnad betrakta det Skandinaviska trillingparets jättekrafter. — När jag nu uppmanar Eder, Lundensiska kamrater, samt äfven Eder, Studenter från Upsala och Christiania, att uttrycka Edert bifall till det, som jag, öfverväldigad af ögonblickets högtidlighet och stora betydelse, endast i brutna ljud kunnat uttala, så insen J väl, att jag endast beder Er ådagalägga Eder varma tacksamhet för de Danska bröderne; tv det är dem vi hafva att tacka för häfvandet af fordna tiders olyckliga missförstånd, för de Skandinaviska nationernas närmande till hvarandra, för den närvarande stundens oförgätliga glädje, för framtidens sköna förhoppningar. — Svenske och Norrske bröder! om J gillen hvad jag talat, så uppstämmen ett niosaldigt, ett väldigt ljudande Ilurrah l5 (Fortsättes.)