med ett hurrarop. Åunu en gång uppträdde pastor Grundtvig och höll ett tal, i hvilket han uppmanade de unge, att icke glömma eller försmå de Gamle. — Efter inbjudning från direktionen för badinrättningen på Klampenborg, begaf man sig, efter slutad måltid, i procession och under sång till denna anstalt och blef vid ingangen till konsertsalen, som då för första gången öppnades, mottagen af inrättningens grundläggare och föreståndare , doktor IIjallelin, som i några få, men hjertliga, ord bad de talrika gasterne vara välkomne. Bland annat yttrade han den önskan, att det mätte vara under gynnande aushicier som konsertsalen invigdes i närvaro af så talrika representanter från alla tre de nordiska rikena. Här uppehöll man sig nära et par timmar, under hvilken tid en al pastor Grundtvig författad säng afsjöngs. Åsven denna sång skole vi sramdeles på sitt ställe reproducera. Från Klampenborg begaf sig en del af sällskapet till Bellevue för att derifran mel ångsarlygen afgå till Köpenhamn. Större delen gjorde dock först en utflygt till Charlottenlund och derifran hem. Oaktadt den mindre gynsamma väderleken hade en talrik menniskoskara infunnit sig på Djurgården, för att se och höra de främmande gisterne. Under hela färden srån Köpenhamn ut till Fredriksdal och under vistandet derstädes, regnade det; men detta hade på intet sätt något inflytande på sinnesstämningen. Glädje och munterhet herrskade öfverallt, och denna sednare ökades ännu mera, då man på Fredriksdals slott fick tag i en liten musikkorps, som med sina instrumenter ackompagnerade de glada sångarne. Den 28:de Juni afreste de svenske och norrske studenteterne från Kopeuhamn, Norrmånnen hl. 9 f. m. och Svenskarne kl. 2 e. m. För de vid dessa afskedsslillsällen vexlade tal, sånger och högtidligheter skole vi, när vi hinna så längt i vår berättelse om det nordiska studentmötet, närmare redogöra.