Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1845, sida 2

half röst en barcarole ; hans beretto neddragen öfver pannan bortskymde hans drag... Greven gjorde Baronen uppmärksam på att de ej hade några villnen. — Denne skall tjena oss härtill — svarade Baronen, i det han pekade på gondolieren, som böjde hufvudet till bifall. Hans ulscende var nedrigt och elakt. Grefven kunde ej påminna sig hafva sett honom, under sina promenader i condol, men denna omständighet var af allt för liten vigt, alt den skulle oroa honom. Gondolen nalkades lagunerna. ISamma ögonblick Grelven skulle stiga i land, observerade ban, att Baronens högra hand var förbunden; han gjorde honom uppmärksam på deras olika fördel att föra vapen. — Lugna Ert samvete, Signor — svarade Bar-nen — Ni skall snart få erfara alt fördelen ej är på Er sida... jag begagnar mig lika latt af den ena som andra handen. Gondolen stannade. fnrone persvaderade Grefve Ruggieri, att först stiga i land... Grelven reste sig upp, satte foten på kanten af gondolen... och föll i hafvet utstötande ett genomträngande skrik... Han hade blifvit skuslad bakifrån. Han försvann för ett ögonblick, men uppkom snart på vattenytan, sökande uppnå lagunens strand... Gondolen stängde honom då vägen ... Grelven var en stark och ölvadsimmare, ocn ehuru sårad af tvenne dolkstygn, höll han sig öfver vattnet, och försökte uppklältra i gondolen . . . men Baronen genomborrade då hans bröst med värjan, och han sjönk utan alt gifva ett ljud ifrån sig... Tialvet uppslukade honom för andra gången ... Gondolen läg orörlig en liten stund; Baronen och hans soljeslag sare lutade sig öfver bord... Ingenling syntes på den nu lugna vattenytan. . — Se så — sade Baronen i det han gaf tecken at gondolieren att ro emot land — nu hoppas jag den här ej skall vara mig i vägen.