Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1845, sida 1

lvinga. Intet lift är underbarare än denna mans. Man igenkänner den bild, som fursten al Ligne utkastar af honom. : Jag såg hononi vid OCZakowo, — skrisver han — ven befalhalvare, som har utseende af all vara Overksam och arbetar oupphörligt, hvars enda byrå ulgores äl hans knän och anbringas under den lilligaste kanoneld for utdelandet at order och besallfingar; han är en skicklig polilikus och dito minisler, tycker mera om att gora skänker, än alt betala sina Skulder, hans rikedomar gransa till det underbara, utan att han dock eger en styfver, han talar med sina generaler om ThCOIOgi och med erkebiskoparne om krig, han vill hafva alll som ett barn och forstår, som en stor man, all åtnoja sig med alll. Hvad som företrädesvis är märkvärdigt uti hans historia, är all han ända till sista dagen bibehöll sig uti den hoga ställning, uti hvilken slumpen hade kastat honom. Han gat sig icke en gång den mödan all Uychla dygder, de m han icke egde. Utan återhäll despotisk och aregirig, tager han sin plats på lUfnens trappsteg, liksom om han genom sin börd hade hatt rällighet lill detta hedersställe, uttommer Slalskassan genom sin srikostighet. bemäktigvr sig i kuriand Birons arf, utsträcker sin hand efter Polen, kastar elt oga på Orienten och regerar 18 är genom den skräck, ban injagade, utan all befläcka schavollen med blod. Ty, inatt på ära och kannande ackel för allt. dör hav, i sin mannaålders blomma, på landsvägen i armarne på en fattig bondhustru, utan en haud, för att begralva, utan en vän, för all begrata HONOM.) En annan version öfver ursprunget till Potem kins storhet iyder som följer: Kalharina låt en morson en af sina kanmnarpigor kläda sig, då kejsarinnan, öfverraskad genom dennas sorzsenhet, frågade henne efter Orsaken, hvarför hon amot vanan var så tyst af sig; den unga flickan tichur all Svara,