utle hHell önpel och fiiät stes mord oc Dn uppy. ieckom var i högsta grad viHue honungen i RFUISkänna, huru aföranledde alad. Densto stod, s Såsoim q förhkaltande till gesandten i St Petersburg, Lo SNWilhworlh, ps straxt clereller spela en slar roll i Peris. Pauls död hade för lingilamännen varit så lörtlylaktig och kom så tl pass alt fullständigsora den ocrn viel Åpenhaman, all man sieres fullständiga postades I Buropa beredyvinigt förde deta kejsarhOel : den brittis bolittkefs räkning. Den sorbindeiso, uti hvilken den engelsäa gcsandten stod med en i ech för Pauls död på så betänkl ligt Säll hömpromnetterad samilj, gal detta förtal ännu m ua sken ar a I och hva argumenter äl dem som aldrig inna och naturliga orsaker uli händelserna. dessa törmodanden var deck icke elt enda Lord vvithwoth Vv ar en hederlig karl och els ur stånd att inlåla si 3 på ell dylikt allental. fnzelska kabii lelta hade vi issor! igen på de sednare åren tillålit ste hamdlingar, som ingalt inda voro att råätilär! iga, och begick icke tänst derefter andra, som med änmu större svär io o rällsärdiga sic; men Pauls död var för eå felsamm: lika så öfverraskamde. som för hela det öfriga Ex ropa. Trots alit detta och den höga opartiskhet, Förste Konsuln annars visade i sill omdöme, fattade han dock någon misstanke, som han lät vi unsky mia nli det sält och vis, lvarpå Monilören maste giva tillkänna Kejsar Pauls död. Det oficiella bladet skref neml.: bet är om uppsilt för historien all lyfla det låckelsce. som belåcker donma tragiskadtilldäragelse, och uppenbara hvad för en politik det var, som hade ett interesse alt sramkalla en dylik katastrof. aln. it 2Z2 2 —