Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1845, sida 2

alt denne hallade sig rock, och äfven var en från Sverige afvihen sjöman. Af Herr vice konsul Habieht, å embetals vägnar, Fefgo Wikstrom och Broc hi instämde tull ve lerhatlig de omstol, i pastiende att for. deras förbrat lSer lagligen onsvata. Det oabladt erinrade HUT Habicht att jag ingalunda ihlidde mig nägra sostnader; alt jag heldre ville att den häklade Vikström gals sin frihet än att blottställa mi: för en pr ocess, då man icke på förband vore i tillfelle att alaåra bvad utgane saken kunde taga, och han försäkrade mig då, alt inga kostnader skulla drabba mid, emedan han ans a saken som sin egon, och derlore ikludde sig dess lolj ier Men emot lierr! onsul khlab ichts hittills berämvärda bemötande, fäifoet jag icke trodde vara hychladt, erlor jag al Lonom sedermera helt annat, och en al en Åvens. oonsul aldeles oväntad behandling. Vid det jas var klar att lemna orten, altvang han mig först BT! Dollars, suson såherhet for advolasyr, och sedan fordrade han en förbindelse för de rätteg naskostnader, som han kunde blifva alagd i han. läse proce esen lappades. Fruktlost föreställde jag honom hans lisa olagliga som höcst obilliga förfarande. och för alt mina sbheppsdokumenter, och for att iche blilva bindrad i min resa, återstod lar mig endast att till bonam utgilka en förbindelse, att al mig as vid ankomsten till Rotterdam; dock skodde Celta emot hans hedersord, att valutan icke skulle blifva lyftad serr än, hvad han dock ej lor: modade, rättegangen sog ett menlist slut. Ålen alven detta lolte IUmH3 redan innan min asseling genom bisozadu skrifvelse (Littera B.), som han behagale mulg tillställa, och l. nappast ankommnen tll Rotterdam, ÅkHomnades jag med presentalionen al ucn (under Littera C.) gifna larpindelsen, hvilken jag eck genast genast liajviderade, oaklalt all den merbevorde rättogång hvyarhen då var eller än lar vara afgjor. Jag bör ej heller lemna obemärkt, att llerr ante icke urahllat ati assntera den ifrågavarande sm indel-en och undånde mig alt älven gåälda prebell 1 dd Jag Bar laril mia assgiheten all till IILaäl ine, hkRollegin a Qmun denna relation, likväl cj sasom cir anbla else mot ilerr vice Konsul lItabictt, och ol-cthHter for den skull hvad som al suannin en i mina uppsilter bör följa lill lIISeloll. onsl. hollenii likaa rittvisa som upplysta prolning. litt återstar mia doch att ensha, det nemligen att, i spanerhet som raltegängen Icke på mia begåran liilvit anställd, få tillbaka hvad Jag tull Herr ilabicht ulan skål mast gisfva, oafsett den riastvinsg råttegangen tager, med befrielse fran skyldigheten alt viukännas hy atfoliande köstnoder; och då konsul, jemlikt Kongl Konsuls-stadsanr, äger, alrt genom IIGZlO. he, nal. RUUIUe.U ÅCUVOUHAtfHI-HEIS-I :1Dete anstella otal emot SReHTAG oCH rederier när de brista ut upplyllandet al sina skyldigheter, så torde det val icke anses torpet, om jag vasar hoppas all igenom lIUUslU. hongl. hoöllesti guunstbenlaåua föranstaltande bilsfa sothufsfen lill min rött. Slutligen, och då jag sorestaller mig att liöglosl. houst ÄIlHInm med hagzunstiat beljertamle al de osforratter som jag vedersarits, osver denaa hlagan tucks insordtra Herr vice konsul llabicsitfsorklaring, borde Jag val icke kunna betvitia att han vidaer de sanninnar den innebär; men skulle han der ecmol . raka nagol al desamma, utber jag mig I åmjahleet del af denna hans lårklay i 1 1