Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1845, sida 1

uppbrusningar och stormar. Redan en enskild person har alten sådan sinnesbeskaslenhet stora olägenheler, men än mera furstar och alldramest a bsoluta hervskare. Hos dessa urarbtar den i vanvett och mången gång I blodtörstig balenskap. PSt Pelersburg började alla menniskor att darra och båäfva, och tillochmed Pauls mest gynnade gunstingar svalvade i ovisshet, o den bevagenhet, Czaren visade dem, en vacke. dag icke skulle sluta med en sorvisning till Siberien. Ben retlige och ridderlige fursten hade i början bevisat oftren för den franska revolutionen ett ganska lifigt deltagande och tillika ådagalagt det mest glödande hat emet denna slalshvälfning, under det den forsigtiga Katbarina inskränkte sig dertill. all sätta hela Europa i rörelse mol Frankrike, utan all för öfrigt sjelt låta en eda soldat rarsehera. Deremot hade Paul, efter sin thronbestigning, skickat sin Suwarow med 100. 00 man till Italien, och i sin itriga helta från Rysslend utestängdt allt Hvad som kom från Frankrite, till och med böcker, kläder och moder. Detia var mera, än som syntes nödigt för alt väcka den ryska adelos missnöje, hvilken visserligen, liksom öfyerhufvud den europeiska årislobråtien, gerna talar illa om Frankrike, men dock icke vill alsäga sig de njutningar, som Frankrikes litterelur, dess moder och sorlinade civisigation förunna. Den hade funnit den ända till en såädan öfverdrift stegrade antirerolutionära ilvern odräglig. Men snart gick Paul öfver till den motsatta yfterligheten; han började al hata sina bundstörvandter och att hysa förkärlek for sina fiender. väåggarne i hans rum voro alldeles betäckta med porlräter af general Bongparte, för hvars välgång han offentligen tömde skalar. Ja, hav gick ännu längre och förklarade storbritannien krig. Hittills hade han endast fallit ryska adeln besvärlig, men nu blef handen förhatlig, i det han nu mera ej allenast kränkte dess böjelser och smak, utan äfven förfördelade dess interessen.