Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1845, sida 1

och Danmark blifver stående på samma punkt, så shall derigenom äfven i Sverige interesset för den skandinaviska ideen svalna; ty Danmark kommer då alt, i detta hänseende, sta lika langt efter Sverige, som det nu redan står efter Norrige, så all ej ens en jemförelse kan ega rum; och så visst det är, att Norrmännen halva medvetande om sin poliiiska ställning, sitt politiska företräde bade Irawför Sverige och Danmark, samt all den norska grundlagens hufvudpunkter äro öfvergangna i det norska folkets kott och blod, likhasa torklarligt blifver också den stolthet, hvarmed dessa Norrmän se ned på Danmark, hvilken inger dem sadana uttryck, som åsörtryckia Danskar och dylika. Om denna stolthet nu också uttalar sig på ett finare och mindre sårande sätt hos den höfligare och vänskapligare delen af Norrmännen, så skulle man dock myckel misstaga siz, om man antoge, ait den ej vore allmän bland alla klasser, så langt näåmligen, som det politiska medvetandet är utbredt l bland selset. Ty om det, på den ena sidan, knappt finnes nagon tänkande Norrman, som ger den danska statsfofsaftningen sforeträdet framför den norska, så gils det, å den andra, ej heller många Norrmän, som, vid minnet af den bastiva vändning, hvaruti Norrige, för 351 år sedan, fick sin konstitution, ej känna, all anledningen till stoltheten saledes ej beller är så utomordenlligt stor som nationalfasängan heldst ville föreställa sig den och att Norrige derför, i detta hänseende, ännu kan sätta sig i fullkomlig likhet med de nationer, som, genom många ärs strid och förtryck, hafva sorvärsvat sig sina institutioner och erkännandet af deras nodvändigket. Berömligt nog blir det i alla fall för en så liten stat, att, trots hela Europas beslut, genom sin ihärdigtet, hafva bibehallit sin nationalitet, ehuru man ej kan neka, att konjunkturen derlor var spanska pynnande. Det ligger dock redan en stor förtjenst deri, att icke begagna sig al konjunkturen, ja, det är mahända den storsta poli iska förtjenst, emedan då man ej kan dominera händelserna, såsom politikus ej har annat all göra, än att alvakta och begagon dem. Det visste Sverrize ej 1812, eljest hade det nu säkert vägt betydligt mer på den politiska vässkalen, än det nu gör. Noriise har jemväl, till följe af sitt aflägsna läve, som later det sorblilva sa godt som orördt al de harda stormar, som skaka och rensa den öfiga civiliserade mensklizheten, blot mycket ringa utsigt att blilva biottstoldt, för att bestå ett sadant eldprot al sit kovstitutionella euld, MMMM — — H3n — A2