Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1845, sida 1

oblyghet, att, med rättighet till endast ett bänk-rum, nästan alltid medtaga piga och barn, ochderjemte infinna dessa obehörige sig så sidigt, all brist på rum måste nödvändigt träffa dem, som minst borde derför vara utsatta. Nog finna llerrarne bästa sättet att bota det onda, och jag gör kanske ej rätt, som i detta afseende förekommer; men, om jag skulle gifva milt yttrande, tror jag, att den följd, som sjelfva bänksedlen utsätter, sällan eller aldrig kan tilllämpas, och blifver i alla fall ej verkande. Jag förmodar deremot, att, om Ilerrarne uppdroge ät ett par vederbörande, att en och annan Söndag så oförmärkt gifva akt på bur det går till, samt alt, genast efter ett sormärkt oskick i denna väg, lita för polisen upphalla usurpatricerna, hvilka, enligt Förfauningarne, der måste personligen infinna sig, och bvarest lämpligt straff säkerligen ålägges, så torde oordningen snart vara afhulpen. Om emellertid penningestrafs skulle synas mindre passande, torde kungörandet i allmänna bladen af deras namn, som till sådant oskick gjort sig skyldige samt derför blifvit vid polisen cilerade, nog hafva sin vissa verkan. Förlåten emellertid benäget det sätt jag nyttjatatt anmäla ärendet; men, utom det att jag i detta fall troligen tänker lika med mängden, torde äfven det allmänt vordna missnöjet möjligen kunna spara besvär med. åtalet. Bånkäågarinna i Domkyrkan. EALAAAinniii —