Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1845, sida 1

by, i hvilket jag kan få plats för en liten värdshusrorelse och en skräddarsverkstad. — Ni är särdeles fornojsam, jag gifver er, Sire, på förhand mitt lofte, all ni skall få era Önskningar till alla delar uppfyllda. — Jag önskar er ett palals af marmor, herr General. Samma aflon sade en gammal ziguenerska, ester alt hafva noga betraktat dragen och streckarne i deras händer: a 9) skolen begge två, mina herrar, en gång blifva konungar. — Konungar? ropade skrattande fader Mathias, och hvem skall blifva den mägtigaste af oss begge? — Ni, svarade zigucnerskan, pekande på löjtnanten. — Och den lyckligaste? a — Niv, tillfogade hon, seende på Matlhias. Skräddaren gaf nu upp ett högt gapskratt, men löjtnanten skrattade icke, utan aslägsnade sig försänkt i djupa tankar. Ä Följande dagen begaf sig löjtnanten till silt regimente, hans familj reste till hutvudstaden, skråddaren begynte äter sina vanliga arbeten och hans hustru sålde stekta potäter. Han tänkte icke vidare på ziguenerskans spadom, då han en morgon med posten fick en rätt vacker summa, jemte ett bref af följande innehåll: oo yJag är general, det är då billigt, alt ni blir konung at Yvetot, här medsoljer hvad ni behöfver för bestridandet af de första kostnaderna vid er installering i konungadömet. General Bonaparle.)5 Skräddaren tog penningarne och begaf sig med sin hustru till den by, der han blifvit född. Vid sin ankomst erfor han, att man ville sälja qvarlefvorna af ett gammalt slott, hvilket man i landet kallade Konungarnes af Yvetot palats.o Han inköpte delsamma sör en diger bundt assignater.