Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1845, sida 1

— Ni vill då öra ogS en? — återtog Mairen etter ett ögonblicks nad. — Jag kom, fö alt proponera Er det. — Så mycket bättre, del beror all lså endast ... på ... — åÅfasren tyckade. — på priset — — itan. i det han betraktade sin molsiåndare med ett besynnerligt uttryck al elakhel. — Ja — svarade Åiaiten, väl vetande all härpå hängde hela affören, — Oh! jag skall vara inertlgäörlig i denna punkt — sade satan vaccande på stolen, i det han skrapade sina klor med Ålaireng penonknif. — Detta är mix en börsen för all vi konumna öfver ens — satte Mairen — den sista bryggan kostade sextio marker guld. Vi skola dubbla denna summa för en ny, men det är också allt hvad vi kunna — Ah! hvad tror ni sålt, alt jag har för behof af Ert guf.? — ater toz Jag kan gora så myehel guld jag Vil. ge — Han tog harvid ett glvdande hl ur öCiUHl.,s som om han lagit en p-ioSNUS: — pag hit bannten — sade han till Mairen. Deune tvengade — Var oj rö ad! — fortfor Salan. Han jade uu i sturens band, en stång del renaste guld, lika kalli, soi GM det varit tagit ur berct såg stängen på alla sidor, sel. miaklren Valde derpa Mlie ban ätC:10 11111 4 Nef. ue, bena — sade Satan, som med en sjullturiiojd imne jade det ena bonet olver Gel andrå — jag gof EP Ch dhullh — Jag Förstår — d Madre in det ban stoppade guldel i slö eS — ull sv : Ni så latll kan göran guld, UII Ni, att vi voetala bt ned anmat mynt, som Jag Cj känner; vr ur lur sus UCI Såg det. Å tU11 Det ide slå Ce ogUUHDUCK. — Jag 01:1. a alt de första själ, som passcrar bryggan dLIIHOT INS — sade han. — Det ar sagat — svarade Maireu.