Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1845, sida 2

hålla sina värdars aktning, ansträngde sörgäfves sitt minne, utan att få fatt i någon annan än Scnillers röfvarsang, och han började med full hals sjunga den bekanta: Stehblen, Morden, etc., uvartill han tyckte sig accompagneras af lifliga handklappningar. Snart gick allt omkring för honom: munkarna alkastade sina andliga drägter, och antogo allt mer och mer utseendet af banditer. Dessa heliga sigurer bytte om karaktär, och öfverlemnade sig åt en vild elädje: supeen urartade till ett oanständigt dryckeslag. Man drack emedlertid oupphörligt, och hvarje eäng al nya viner , allt starkare Och tagna ur Dominikanernas källare. Man knackade på bordet med de tomma buteljerna , för alt begära nya; här under kom man att slå omkull lamporna, elden fattade uti duktyget och bordet, och i stället all släcka den, ditkastades stolar och andra möbler. Inom ett ögonblick var hela bordet ett brinnande bål, hvaromkring banditerna dansade som aferundsandar. Denna hellvetes fest, afbröts af Kaptenens starka röst, som ropade: Nunnorna! Nunnorna! ett allmänt hurrarop af hela den värda församlingen följde på denna underrättelse. Efter några minuter öppnades dörren, och fyra nunnor insläpades af fem eller sex banditer, och emottogos med jublande gläI djeskrik. Grefyven såg allt detta som uti en drom, och liksom uti drömmen tycktes en ölvernaturlig krait sasthälla hans kropp på samma ställe, under del själen irrade omkring. Banditerna störtade emot nunnorna, och Kaptenen, som höjde sin stämma, ofverröstades af sina vilda kamrater. Giefven tyckte sig då märka, att Kaptenen framtog de omnämda Kocheareciterna, som hade så mycken likhet med hans egna. ilan trodde sig höra tvenne skott, och hans ogon tillslötos. Då han öppnade dem, såg han blod, och två röfvare, som tjutande vredo sig uti ett hörn; sedermera sag han ingenting; hans ögon slöto sig för andra gången, utan alt han förmådde oppna dem, benen nekade honom sin ljenst, slutligen föll han som en död massa: han var plakat full.