Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1845, sida 1

— — — — bestämmande makten; samt att således de våäljandes pluraliteter hvarken skulle ega nog sjelsständighet i omdöme eller i conomisl! hänseende vara nog oberoende, för alt kunna trässa de bästa och ändamålsenligaste val af folkombud. Denna anmärkning emot 4844 års representations-forslag är den enda, som Adelsväldet och Hierarkien frambragt, och hvilken, såsom icke saknande all grund, förtjenar att besvaras. Nu är i första rummet alt tillse, om de fastighelsegare, som äga under 4000 Rdr sastighetsvärde skulle i rösteantal ega större rösträtt, än de, som ega 4000 Rdr rgs sastighetsvärde och derutöfver. Visserligen är deras antal, som ega under 4000 Rår sastighetsvärde större, än deras, som ega denna summa och derutöfver; men när man besinnar huru månoa af de förre få räknas till hvarje hel röst och förstärker de sednare med alla dem, som, efter 2;dra, 5 dje, 4:de och 5:te momenterna af 4 2 i 1841 ärs representationsförslag, ega rösträtt; så åro icke, som IIr von Ilartmansdorff påstår, de minsta sastighetsegarne, elter detta represeutationsförslag de, som vid valen ega ölvervigten. För den, som någon tid ersarit, huru det tillgär vid sockenstämmor, prestval och andra kommunala ölverläggningar, kan ett påstående, det de minsta sastighetsägarne skulle i en församling sammanrota sig till en pluralitet, icke annat anses än som ett lajligt nödvärn, — hvilket blir ännu mera löjligt, då det göres om ell så stort sambälle, som ett valdistrikt kommer att utgöra. är det troligt, att de, som behöfva sina grannar mäst — hvilket alltid är den mindre bemedlades lott — och dessutom äro spridda samt minst i tilllälle att kunna samlas och radslå m. m., är det troligt, säger jag, att desse skulle bilda sig till sär: skildte valhotterier? År det icke mera troligt, alt de mindre sastighelsägarne skulle sörena sig med de förmognare, som merändels alltid ega vidsträcktare kännedom om de män, hvilka kunde komma ifråga att väljas till representanter? Så har erfarenheten, åtminstone liitintills, visat alt förbållandet varit. Det finnes alltid inom hvarje samhälle någon eller nägre, som, endera genom förmögenhet, embetseller tjenstemanna-anseende, klokhet och redbarhet halva vunnit samhällets förtroende; och dessa äro ledarne af dess angelägenheter, Många exempel kunna, folket till ära, åberopas att den redbares äsigter merändels segrat öfver både förmögenhets-, embetsoch tjenstemanna-anscendet, enär detta vihit srån det redbora. om detta — — on .O.. — O0.