Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1845, sida 1

blar, dolkar, gevär in. m. 3; sem med smak prydde väggarna. Grelven ofvervåg i ett ögogblick allt, och beundrade undergifvenlieten och forsakelsen hås de heliga säderna, som, clruru gare at A skatter, icke desstomindre lefde utsatta för så mycken olägenhet, af himmelens och årstidernas ostadighet, liksom de gamla Eremiterna på berget Carmol och i The baide. Priorn märkte hans förvåning. — Herr Grelve — sade han leende — jag ber ännu en gång om fortatelse, för den dåliga soupetenoch det Silapla nattläger, som Ni tår bär. Kanske har man beskrilvit Jor Er klostret, som en IYXCLLS och öfverslodets boning. Ni sinner då huru oriktigi verlden domer OSS hti Grefve, och jag är otvertygad, att Ni, en gång ulom våra porlar, skall göra OSS rättvisa. — Min schäl, Jenerall. — Svarade Grefven — jag ved hvad som sadsas soubeen, og jag har funnit tschöket i bäsda ordning ; Jag HOppas dessudom, alt sinet . ..? — Oh! — svarade Priorn — i denna punkt kan ni vara lugn, vinet är godt! — Nå väl! då finel är godt pehöfs dät ej mehr. — Jag fruktar blott — tillade Priorn — all Ni skall finna vara vanor foga klosterlika. Till exempel, vi halva för princip, att aldrig sitta till bords, utan all hvar och en har ett par pistoler bredvid sig; det är en nödvändig försigtighet mot hvarje oväntad händelse. som lått kan inträffa uti en sådan här enslig trakt. Ni är väl god ursagtar, alt vi, ovoaktladl Er närvaro, ej gå ifrån våra vanor. Vid dessa ord öppnade Priorn sin kåpa och framlog ur gördeln ett par superba pistoler, dem han lade på burdet vid sin talrick. — Var så god. jeneralll, var så god — svarade Tysken — Distolen är mannens pästa fån; jag har også en par bistoler. Oh! män dål är vörunderligdt vad Era äro liga mina, dät är märkvärdigdt. — Det låter förklara sig — svarade Priorn med