Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1845, sida 1

soluta veto ej blifvit väckt) underordnade dessa lilsfrågor? och hafva icke alla de Representanter, hvilkas Kommittenter framfor allt onskade dessa lilsftragors sramgång, att förebrå sig en alltför stor medgörlighet, då de icke satte Regeringen i nödvändighet att kraftigare uppträda? Htnärmare besvara dessa frågor lemnas åt läsaren sjelf. Vi fråge ytterligare: Ar det skäl, eller icke skäl, att ur Svenska Representationen afskaffa Adelns och Presternas konservativa maht? Eller är det nyttigt för ett Folk, att statens löntagare d. v. s. Adel och Prester, skola kunna lägga hinder i väsen för hela den osriga folkmassans alla nationella önskningar och äfven Konungens, då Han önskar göra Folket till viljes? På dessa sednare fragor kan Icke gerna af den oväldige mera ån elt svar gilvas, nemligen: att Adelns och llierarhiens konservativa makt icke bör i Svenska Representationen finnas; ty säga oss icke bade historiens vittnesbörd och var egen erfarenhet, att denna Ådelns och Presternas konservativa makt är och har varit högst skadlig för samhället, och att densamma icke kunnat tillkomma, om man ej med list begagnat våra fäders okunnighet och godtrogenhet; och ej kunnat bihälla sig, om icke tålamodet, medgörligheten och sluteligen vanan hos Folket skyddat densamma. Nu äro okunnigheten och godtrogenheten undanträngde af upplysningen; salamodet och medgörligheten uttrottade, och vanan står ensamt qvar, till skyddande af de usurperade rättigheterna. Ålla stöd, med undantag af detta enda, åro således for Adeln och Hierarkiens konservaliva makt gangna förlorade; och denna makt mäste derföre, på hvad sätt som helst, alskaffas, savida Svenska Folket nagonsin shall igenom sina Representanter kunna bereda sin belatenhet. Den, som kan tvifla på nödvändigheten häraf, ban läse riksdags-sorhandlingarne, Regeriagens och riks-rätternas protokoller från 1809 till slutet af innevarande riksdag! sluru bor en Represenlation bildas? — bet finnes icke något naturligare, än att menniskorna i ett och samma samhälle gemensamt besluta ow detta samhälles alla angelägenheter; och att hvarje mogen, vallrejdad och al egen kralt sig sorsorjande samt saledes oberoende medlem af detsamma eger en rost i dess samsalla angelägenheter samt är till representant valbar. Emot dessa grunder, som 1844 ars representations-lorslag i det närmaste följt, anfores: at upplysning och formogenhet skulle komma att utsöra de våljandes minoritet, då deremot dep