Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1845, sida 1

— — — — — ———0 — — AÄs— — besinna. Men det blir likväl just dessa intressen, som man öfvervägande besinnar, vid ett lugnare, eller, om man vill, mera prosaiskt betraktande al den skandinaviska ideen, och hvarvid det också hunde vara anledning nog att möta det utfall mot Danmark, hvartill nämnde fest har gilvit anledning. Det är imellertid ej allenast från de materiella intressenas materiella ståndpunkt, vi söka att bedoma dessa utfall; de politiska. de sociala och andiga hafva lika så stort ansprah alt tägas i betraktande, För alt komma till hlarbet i anseende till den skandinaviska idgens betydelse för Danmark och Norrige, hvartill vi böra närmast syfta ; då den hvad Danmark och Sverige beträffar, tvilvelsutan är vida hlarare, blir det nödvändigt att fraga hvad Danmark, genom ideens verkliggörande, kunde vänta al Norrige och hvad Norrige lill ersättning skulle kunna mottaga af Danmark? — Nu är det väl så, att studenterna, vid deras fest, blott hafva salt om en ahdig, eller i alla fall, vetenskaplig enhet, och loftets bäsare endast dracks för Nordens enbet i Nordens ande; men huru vackert och varmt denna sida af idden också är framstald, så blir den dock uteslutande betraktad, blott ensidig och erhåller först sin rätta betydelse, så vida den blilver eller kan blifva bragt i förenande förbindelse med idgens olniga sidor, — likasom det då också icke kan betviflas, alt, huru högt ett folk också älskar sin hallonali tet, sill sadernespräk och sin sorntids minnen, och derför så vål till dess upprätthållande; som till en högre utveckling af sin ande, känner sig mest draget till stambeslägtade nationer, som dela det med dem, så fordras dertill dock tillika en öfverensstämmelse i många andra hänseenden, eller, om man vill, en mera materiell grundval, om på denna längtan och sympati shall byggas nagot verkligt något praktiskt i den andiga enhetens intresse, hvarjemtle dessa nationer då också böra känna sig dragna lill hvarandra i deras likartade sträfvanden efter en högre utveckling i politiskt eller socialt hänseende. Riktigheten häraf kan så mycket mindre bestridas af dem, som sätta nationaliteten och dess fordringar främst, hvilha dermed tillika hafva gejort sjellkärleken till den förnämsta princip hos solken; men derför ock blott kunna begära medkänsla hos andra skilda, om ocks beslagtade, folk, savda den är ösverensslämmande med dessas egen fordel. När vi Danske nu känna oss ansatta af en mäktig nalionalitet, som dock så tiil vida ej bör kallas