Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1845, sida 1

og en nattsäg. Jag regommenderar Ev min nallsäg i dat är dät jag har inin porsos Således endast tre persedlar, är det ej så? Det är Intet mer ... — Däl är nog. — Nå väll vänta här — sade portvahlaren i det han införde Grefven uti en sorts liten cell — och jag boppas, alt om en half timma chefen skall vara hemma — Hah gjorde mine af all gå. — Sög då, sög då, kan jag ige medan jag sänsar så ner i (schäkel? Jag schulle kansche gunna je käåkken goda råd. a Min själ jag deruti ser nagot opassande — sade portvaktaren — vänta här, jag går att sorvara Edra saker, och jag kommer genast att hämta Er. A propos, huru mycket har ni i Er börs? — bre dusend scehs hundra tochuge dukater. — Tre tusend sex hundrade sjugo dukater, godt! — återtog portvaktaren. — Däl lygges mig vara en hederlich kerl, dän där — mumlade Grelven, i det brodern aflägsnade sig med hela hans ro bba — en meget bederlich kerl. Efter ti minuter syntes ledsagaren åter. — Om ni nu vill nedstiga i köket, så solj mig! — sade Sicilianaren. — Ja, dät vill jag. Grefven följde ånyo sin ledsagare, som förde honom uti klosterkoket. På stekspettet satt en kanin, alla ugnar voro etdade, och grytor kokte ofver alll. — Pra — sade Tysken, i det han stannade på sista trappsteget. och öfversag allt med en tillstedsställd blick — pra, dåt synes som jag ej vore pedragen. God dag tsehoksmoister, god dag! kocken var på förhand instruerad: han emottog Grerren mycket hosligt. Denne begagnade sig bäraf, för aft allysta alla locken, och smaka på d4åltningarna. Han gick hastigt emot kocken, som höll på att ullaga en omlette, hvaruti han blandade salt,