Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1845, sida 1

år 1806, reslo Gre fve veder at gammal Tysk adel, hvilket också namnet antyder, från Venedig till sicilien. Han steg om bord uti ingi, besohte Ancona och Rom, samt uppehotl sig nägra dagar uti Neapel, för all förskalla dig rekomimendationsbret lill Catana, der han slutligen landsteg. GTefve Weder kände, sedan längt tinpaka, tilnraron af klostret Saint Nicolas och det ansee nde, de goda fäderna förvärlval sig, alt bland sina tjenande broder hafva de bästa kockar på hela Sicilien. Också hade Grelve Weder, som var en fulländad gourmand, ej underlåtit, att i Rom förskaffa sig elt rekomniendationsbret till Priorn uti saint Nicolas af en Cardinal, med hvilken han dinerat hos Österrikiska Ambassadören. Bretvet var fullständigt och talande : Gresven rekommenderades deruti, som en euösruklig och ilrig Pilgrim, och man betingade Låstirtibet for honont, så länge han ville uppehålla sig i klostret. Grefven var lärd på tyskt sält: det vill säga, att han hade läst en hel hop gamla, urmodiga böcker. llärar kom det sig, alt han Lill stöd för sina lårosatser, så dumma och löjliga de än voro, citerade en mängd alldeles okända ord, som gaåfvo ett pedantiskt tärdt utseende åt hans paradoxer. Ibland dessa böcker befann sig en gammal katalog öfver alla Benediktiner kloster på hela jordklotet, och han hade derutur inhämtat, all reglorna för Benediktinermunkarna uti Saint N sicolas vid Catana bestämde, att de skulle bo på sista gränsen af regione coltivata och på den första as regi one nemorosa. Han lät genast kalla en mulåsnedrifvare, för all ledsaga sig Lill a Saiot Nicolas, och då mulåsnedrilvaren r. igade, om det var till det Nya eller Gamla Saint Nicolas, svarade grefven utan tvekan: — a San-Nicolo SuI Etna. Det var all den Italienska Grefven kunde. Det kunde ej vara något misstag, hefallningen var bestämd. Mulåsnedrifvären gjorde visserligen några ——— ———— ———————— — —