ENS ÄN DT. Kellermans Konsert. Sistlidne Thorsdag hade vår musikälskande Publik nöjet att förnya bekantskapen med en al sina stora savoriter. — Herr Kellerman, som vi alltid hört med ett särdeles nöje, usan att likväl kunna deltaga i den allmänna förgudninsen, har på de 2:ne år, som sörlupit sedan hans sista vistelse härstädes, gjort alldeles otroliga framsteg. Oaktadt ban redan då bade bekämpat de tekniska svårigheterna, saknades dock hos honom ofta den kraft, som tillhör den fulländade konstnärn. benna brist sanno vi nu hos honom ersatt på det mest tillfredsställande säll, genom ett icke blott vackert och rörande föredrag, hvilket alltid har utmärkt Herr kellerman, utan genom ett foredrag, som är slorartadt och hänförande och vitinar om snille. — Hvad beträffar valet af numror miste vi högeligen beklaga, alt i stället för den oändligt vackra Rosen af Spohr, som var annoncerad, exequerades en Cavatina ur Robert med en ålföljande Rondo för Violoncell, hvilket tillsammans utgjorde det oegentligaste af alla oegentligheter. Det påminner om den Fossoristiska profbiten: ahn soderns vestanslägt från nordan östligt svalkara, att så sammanställa musik. Llåt vara, att publiken vore bortskämd; man bör dock icke taga för afgjordt att så är, och det är dessutom konstnärns pligt, att uppfostra publiken och icke tvertom. En så fulländad konstnär, som Herr hellerman, kan utan fara vuga försöket. vi äro öfvertygade om att vi ammansas önskningar till mötes, då vi uppmana llerr Kellerman, alt ännu en gång före sin afresa låta hora sig, för att sorskalsa oss ännu en njulningsrik afton.