Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1845, sida 1

des af natur och menniskor, hafva söga uträttat, men begge tillkommer den fortjensten, aft de uti sin tankeoch verkningskrets icke förbisågo, eller alltför ringa uppskattade de förändringar, hvilka genom tidernas omvexling blefyo ovilkorligt nödvändiga för den praktiska och energiska engelska nationen. Whigs insago allraförst i sin rena och korrekta theori nödvändigheten af stora förändringar i de lagar, som hade afseende på näringsmedel, handel och kommunikationer med andra nalioner, men de förlorade, om ock med orätt, förtroendet bos större delen af nationen, när, i följd af daliga skördar under de 4 aren 1858 — 41 och deras motståndares krassa opposition, deras verksamhetsformåga förlamades, och nästan ingen af deras sunda atgärder kunde träda i litvet. Sommaren 4844 nedlade Whigpartiet styrelsen och de förre Toryministrarne öfvertogo densamma, omgisna af ett salrikt anhang bigotta monopolister och egendomshecrar, utan tecken till begrepp om en sig ärligen förökande befolknings anspråk och fordringar, och som gingo ända derhän i sin okunnighet, att de offeniligen genom en af sina organer förklarade, att de bestaende spanmalslagarne,, som hade ull ändamal att hälla hvetet uppe uti ell pris al 80 5. pr qvarter, egentligen blott blifvit stiftade for att åt dem bibenalla de berrliga majoraterna och tillförsäkra deras barn om rika hemgister och morgongäfvor! Ingenting var följaktligen naturligare, än den förmodan, att den nya Torystyrelsen skulle fortgå i den föraldrade monopoloch prohibitivandan. Men nationen hade irrat sig. Torypartiets hufvudmän adagalade, allt som händelserna utvecklade sig, icke allenast en större slughet, än man hade väntat, utan de visade sig älven vara män, de der icke misskänt tidsandan. Emellertid skulle det aldrig burit sig alt genast komma fram med nya liberala Free Trades! lagar, och försöka alt genomdrilva desamma, dels redan af den orsaken, att de nuvarande styresmännen sjellve under Whig-administrationen ilrat deremot, dels ock af den orsaken, att det talrikare partiet i landet, under hvars auspicier de inträdt i sina embelen, i sin forblindelse fordrade och väntade en motsatt politik. Man hjelpte sig derför under de första tre ären med hallmesyrer, med lagar, som icke gynnade monopolisterna, men icke eller förskaffade handel och nåringar den grad al utsträckning, som var nödig för att kalla välstandet till liis igen. Men den kloke ministern