Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1845, sida 1

stoder, varaktigare än Egyptens pyramider; skalderna skola besjunga edra värf, och historien inrisla dem på sina ojlörgångliga koppartallor; verlden blifva sull af edert lof..... Så länge deremot upplysning, tryckfrihet och yttranderstt existera, kunnen J aldrig uträtta något al betydenhet. — Sjellva tankefriheten bören I, så vidt i menniskosörmåga står, bemöda eder om alt ulrota.... Den heliga inqvisitionen var en gång nära på att lyckas 1 ett sådant lofvärdt förehafvande; men den glömde åtskilligt, och segren, triumsen, äran gingo den således ur händerna. Laten detta exempel varna eder! Det ligger icke så synnerligen aflägset, och bör således så mycket lättare af eder kunna ihågkommas. Radikalismen är sålunda, som man ser, enda vägen till något varahligare bättre. Radikalismen är politikens allegro; reformismen dess andante. Den förre håller jernvägen och ångvagnen för det bästa befordringsmedlet; den sednare åter vill på sin böjd särdas fram i en aherlinared, dragen af engelska fullblodshästar. konservalismen vill helst åka i en asjuglasvagno, för att vara tvungen att färdas försigtigt nog, då deremot reaktionsmännen gifva företrädet åt hinesernes klumpbjul och oxvagnar.... Hvilket som nu är det bästa och ändamålsenligaste besordringsmedlet, må sorståsigpåarne afgöra. vi för vår del vilja hellre, liksom amiral Nelson, komma en qvart förr, än, liksom gresven af Hoya, några timmar senare. Satsen afestina lenttev har nu så ofta och så länge blifvit missförstådd och origtigt tillämpad, att det kunde vara på liden att utbyta den mot en annan, som icke så lätt är någon misstydning underkastad. — Radikalismens valspråk : agrundlligl, konseqrent och skyndsamto tyckes oss dertill vara den lämpligaste, så väl till principer som resultater. Skulle det misstydas eller missförstås al någon, så innebär det sitt eget korrektiv, ty misstydaren sladnar antingen på stället, eller bryter han nacken al sig, och i begge fallen blir han oskadlig för menskligheten. välan då: (grundligt, konseqvent och skyn dsam ly vare detia partiernas lösen, skulle de än sedan drabba tillsammans på lif och död! De stagnera åtminstone icke då, som de pontinska träsken, utan flyta, såsom strida väldiga sloder, mot hafvet, mot evigheten, mot ett fulllkomligare och bättre. ——