Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1845, sida 1

talang uti alt interessera genom en skildring af detta slag, som de flesta förf. strandat derpå, elier skytt det, just emedan det erbjudit så föga romantiskt. — Det är deremot så mycket lärorikare, emedan det framställer, hvad som en eller annan dag kan möta hvem som helst, och Fru Carlen har ej allenast vetat att framdraga detta, utan jemväl mer än en poetisk sida af detta eljest så prosaiska lif. Hon bar i sina 4 Vindskupore visat, att om ock, som Tegnår säger: allvardagslisvet är prosa, så finnes dock dhär och der en vers iblando, och i allt detta ligger onekligen en stor förtjenst. Rådman Utter med sin gumma äro elt par bögst älskvärda gamla, en rigtig Philemon och Baucis, hos hvilka de goda gudarne och de goda menniskorna gerna gästa; gumman kan man riktigt bli kärare i, än i sjelfva den ståtliga Marie Louise; hela den lilla staden ör troget, fastän kanske något bjert, skildrad; von Walden är en personage, beklagligen alldeles tagen ur verkligheten, och må hvar och en, som befinner sig på en sådan rummel-bana, taga sig varning af hans konsequent genomförda, lättsinniga karakter och deraf följande oden. Marie Louises mor är en förträfflig qvinna; men kanske, och det också ganska naturligt, något för svag, för sin onekligen utmärkta dotter. som fel skulle man kanske kunna anmärka, alt denna, förledd al sin stolthet, sin högsärd, begår nästan för många både större och mindre fel, för all rätt interesera. Man tycker hennes missöden vara så väl förtjenta, så rättvisa följder af hennes egna bandlingar, att man ej har ringaste medlidande med henne; ja, slutligen, att det ännu går benne alltförväl, oaktadt de prösningar och förödmjukelser, hon genomgått. — ingenioren Miliamsson (hvarsore stafvas William blott med ett I?) deremot bar måhända en alltför hög och romantisk anstrykning, och det är nästan svagt, alt ban, på slutet, ännu blir något annat för Marie Louise, än en pålitlig vän; han har dertill, af falsk stolthet, alltför mycket bortkastat sig sjelf; men det är ju lika möjligt, att det kan finnas såväl en romanesk ingeniör, som en af högfärd förblindad, fattig fröken; att en man kan vara så kär, att ban, för skönhet och behag, lörbiser alla brister, och vi vilje derför ej säga något vidare derom, utan endast önska och boppas, alt Marie Louise af prösningen måtte blifvit vis och göra sin lilla ingeniör så lycklig, som hon förtjenar. — Pellander är också en elsektsull personage. Ehuru stötande således ett och annat, i de eljest så naturliga karaktererna kan vara, så är —