Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1845, sida 1

tjenar han verkligen att helsas med titeln ellerr Licentiate, ty en större licentia, än den, hvilken räder i den här ofvan reproducerade uppsatsen (som dock blott och bart är en öfversuttning) skulle ingen apoötisku gymnasist, den der ej ville bafva sitt specimen stili rent af improberadt, kunna tillåta sig. Vi hafve i reproduktionen, medelst några inom parantheser satte utropsoch srågtecken, tagit oss friheten utpeka en och annan af Herr Iicentiaten mot språket och logiken begången barbarism. Ått nagelsara alla, skulle vara att lägga originalet framför sig och företaga en parallelöfversältning. Kan t. ex. någon menniska begripa följande tirad: el alla zoner och tider har bistorien sett dogaomatismens grymma kamp med förnuftets ljus doch skall se den tills begge ligga döda på estridsplatsen och det sednare ensamt står inom skranhet. . Man skulle verkligen vara sreslad att påstå, all hos den, som nedskrilver dylikt nonsens, är förnuftets ljus redan vore dodt. — Enligt allt språkbruk och all vanlig logisk tankegång kunna icke tvenne makter, som befinna sig i en siendtlig ställning till hvarandra, sägas kämpa med, utan mot hvarandra, helst när denna deras kamp är grym. Detta med, i stöllet för mot, kan dock vara en lapsus calami, en blunder, en licentia allehandica; men huru sörnussets ljus skall på en gång tillika med dogmatismen kunna ligga dödt på stridsplatsen och dock stå ensamt inom skranket, det går i sanning öfver både vår och, vi skulle tro det, öfver många andras fattningsförmåga, så vida man icke får antaga, alt förnuftets ljus, liksom Tbors bekanta bockar, kan slagtas det ena ögonblicket och stå upp lefvande det andra. Möjligtvis skall dock uttrycket det sednare, enligt Herr licentiatens tankegång, resereras eudast till ordet ljus? och icke till ordet förnuftets; men meningen blir i detla fall lika oförklarlig, ty förnuftet, såsom ett abstrakt begrepp taget, kan icke på en gång vara dödt (2: befinna sig i fullkomlig overksamhet) och sprida ljus (9: vara fullt verksamt.) Om nu detta är till alla delar obestridligt, så besare vi, att icke ens sjelsva Najadken med nägon ting rätt träffande skall kunna förhjelpa Allehandas Jovial ur det dilemma, i hvilket han rakat, och som är fullt ut liha svårt, som den otur, hvilken Götheborgs Ilandelsoch Sjösarts-lidning förmenas hafva haft med sina politiska medarbetare.? Herr licentiaten kan ju e