Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1845, sida 1

rohen ljödo dubb: äl så sl lärka ur dessa redlige natursoners bröst. Det var om eftermiddagen. Den kraftige och värdige Olding Kloster, skotunstaren från Sommerst: id, Laurids Skaus lärare och uppföstrare, hade nyss ander starkt bifall stigit ned från talarstolen; en ung blek man beträdde den, och började sitt tal med de orden: Jag är en Jude .. Aldeles upptagen af sesten, hade jag nästan helt och hållet för glömt mill afveniyr från föregående afton; dessa ord påminde mig om detsamma. Skulle hon icke vara här, denna yjudinna, hvars välltingande röst, så starkt hade talat till mina känslor? Mina blickar började all genomvandra de täta lederna och utforska ansigtsdragen, mera i följd af en aldeles ovilkorlig impuls, än emedan jag verkligen väntade att finna hvad jag sökte. Imellertid slannade mitt öga, efter en stunds kringirrande, vid två personer på den motsatta sluttningen. Den ene var en smärt qvinlig tigur med mörka, lisliga ögon; del ovala, uttrycksfulla ansigtet var blekt, och denna blekhet forhojdes genom de ramsvarta, slänsande lockarne, som tittade fram under den nälla hufvan. Hon stödde sig vid armen af en äldre man, hvars ansigtsdrag omisskänneligt visade honom tillhöra den judiska stammen. Jag soljde dem med ögat, och så snart förhandlingarne voro slut sökte jag all komma i deras grannskap. De vandrade med at tallen, men stannade plötsligt för äll höra sånmgarne från ltöbe nhamn stämma upp en sång. Derigenom kom jag att stå tätt bakom damen och hörde henne på eng delska gilva silt bifall tillkänna för fadern. Jag igenkände rösten; det var densamme, som jag hade hört föregående afton och kunde nu icke längre tvisla på, all jag funnil henne, som jag sokle ... men hvarfor söhte jag henne? Hvarför töljde jag henne på asst tänd, då hon och hennes ledsagare gingo vidare? ... Jag handlade alldeles mekaniskt, hon hade ingilvit mig ctt oemotständligt interesse; jag önskade att erhålla