Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1845, sida 1

att med ridikylens gissel skrämma bort missfostret, så att det ej vågar visa sig vid en annan Riksdag, rent utsäga ordet dåraktigt? Nå väll vi blott låna uttrycket från en af våra aflidne vittre vänner bland Presteståndet. Det var han, som till en viss from man, hvilken länge afhört en lärd theologisk dissertation om himmels och helvetes åtskiljda regioner, på den sednares fråga, atill hvilkendera han sjelf hade hopp att kommao, gaf följande svar: elill himmel eller helvete nå dina likar sällan, Ty därars plats, min vän! är alltid midt emellan. Man måste medge, att ade moderaten, eller, som deras egne tidningar benämna dem, ade bildadeo, verkligen blifvit bra illa nedsablade af Crefve F., som dertill lofvat att i nästa N:r af sin tidning fortsätta och afsluta sitt försök att reda Riksståndens astora lörvirringo; men man tröstar sig säkert dermed, att eQUtopisteno har så få prenumeranter; och i våra dagar betyder det intet att blisva öfverbevisad, blott man icke blir öfverskriken. Imeressant skall emedlertid blifva att se, huru de eledande publicisternen skola argumentera mot Grefve F. Deras argumentationssätt kunna indelas, såsom bekant är, i följande trenne klasser: tystnadens vältalighet, då de nemligen (tiga som muren och söka ett skydd i glömskans valmodoftande sköte; grinets pikanta anrättningar, då de förbigå saken, men göra hvarjehanda fula grimaser äl personen, som framdragit densamma; och slutligen stormringnmgen, då de både lemna sak och person, men genom ropen dlogno! dlögnp! elögnol söka freda sitt eget skinn. Troligen tillgripes det första af dessa argumenlationssätt, ty det har visat sig mest verksamt.