Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1845, sida 1

—— — —— — —— — —— ——— ——— bladet, hvilka, huru underhållande de än stundom äro, likväl icke synas bringa frågan en hårsmån närmare sin upplösning. benna senaste apostrof vär i synnerhet djers, ty Winterbladets utgifvare går och gäller i flere orter såsom elt orakel, ett nästan numen divinum, hvars omdöme det är ett publicistiskt majestätsbrott, att ej blindt följa: Rörande partiernas hufvudsakliga ställning vid innevarande Riksmöle yttrar Hr Grelven: (Månne man icke skulle i afseende på Representationsfrågans behandling vid denna Riksdag våga till en början anse lagstiftningen delad i tre stora partier, och kortligen utmärka hvarderas principer i deras högsta abstraktion sålunda: Ått det gilves ett parti, som vill bibehålla ståndsindelningen, eller så mycket deraf som möjligt ; Ett annat, som väl ville ha bort ståndsindelningen såsom en alltför besvärlig form; men hvarvid man dock är ganska angelägen alt bibehålla någon politisk Ilass-skillnad; Ett tredje parti slutligen, för hvilket icke allenast den besvärliga riksdagsformens afskaflande, utan äfven frigifvandet af de politiska rättigheter, som nu förtryckas af nämde former och af politisk klass-skillnad, är ett lika kärt som hulvudsakligt föremål för sträfvande?ad Rörande nu det första partiet och dess förfäktare, yttrar Gresve F., att det är i ordet intresse, som de funnit en talisman till sammanhållning, och att emedan ingen förnuftig kan neka, alt intressen finnas i samhället, Lvilka måste skyddas, så bestär deras taktik att så framställa dessa intressen, att de sjelfve visa sig som rättvisans härolder och att de bärigenom få många lättskrämda, eburu eljest icke illiberala, att sluta sig till partiet, till hvilket äfven, fastän af andra skäl, sälla sig de, som Hr Grefven ganska uttrycksfullt kallar ade ansprähsfulle. Och med anledning af dessa sistnämnde yttrar sig IIr Grefven ganska trälfande: Vi vilja icke efterforska om och till hvad grad, sedan Regementsförändringen, de, som förtjena detta namn, ökat sig till antal och egoislisk tendens — måhända inom just de korpser, der man icke längesedan borde lydnad för den styrandes vilja berömmas såsom den vackraste och ädlaste egenskap i verlden. vi skulle blott vilja yttra, att sådant icke är osannolikt, ty hos guldgossar vexte alltid anspråken med det spelrum man lemnade dem. — —4 Härvid hafva vi dock en fråga att göra Hr —)—2—kssp — — — ARR