Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1845, sida 1

—————— ———— hviska mig ett: var det ändå ingenting värre: jag mindes ovikingenso: Vid sexton års ålder jag vikingen slog, Som skällde mig etc. i och gladde mig derål, alt egentlig insami ej klibbade fast vid Palms förbrytelse. Närmare besinnande undervisade mig dock derom, all hvad han gjort var högst illa, så mycket mer som jag i början ej annat kunde tro, än alt han gäldade med ett halst sehels fängelse ett i stundens öfverilning begånget — dråp. Til min synnerliga bestörtning utreddes likväl sedermera, alt det förmenta liket ännu i denna dag vandrar omkring, bärande namnet J—t samt Öfverste-lojtnants heder och värdighet. Palm talade för öfrigt om denna sin vederdeloman, hvilken iörorsakat hans sagolika lidande, så ursäktande, så mildt, att vi, som endast hörde om hans bedrilter, på långt när ej kunde berömma oss af en lika vlammhjertad fördragsamhet. Såsom hans gerning fortjent, insattes Palm på ett mörkt ställe, hvilket ej gjorde någon hemlighet af sin art. Kom så en lid, hvilken ej bidrogatt två det mera skinande i året 1808. När sienden angrep denna förlorade punkt, hade Palm redan nött bort sjorton år af sin mannaålders bästa tid mot de grofkorniga murarna. Men sin nya kapitulationstid hade han på långt när ännu ej tjent ut. Domen lydde: på liistidenOch han hade fått lof atl underkasta sig den under dystrare utsigter, än hans fängelse öfverlemnat sig ål segrarn; ty detta vädjade till den mildes ädelmod. Men Palm hade ingen nåd alt förvänta. — Då ingen möjlighet fanns alt försvara fästningen, drog man cj nytta af Palm och de semion olyckskamrater, hvilka voro i samma fördimelse som han. Desperat folk, de der äga inter art förlora, hafva stundom med fördel blifvit bec snnde under sortvislade omständigheter. Kans.e skulle kejsar Aandler fått ökad ansedning ut den sfilltredsställelse han betygade sedan han bifvit närmare underrällad om möjligheten för garnisonen att