Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1845, sida 1

Är icke den försvunnen, lik en droppe, orom fallit i oändlighetens hafly Så stod du ofta förr i stjerneljuset, Och frågade hvad ofvan stjernan är; Om hon dig leder hem tiil fadershuset, Om du af cvig kärlek mötes der! Nu är du der! — din ande snart var färdig AU söka upp lycksalighetens Ö! Och då vi klaga: hon var lifvet värdig! Oss englar svara : hon var värd att dö ! Det är förbi — den kalla döden låter, Ej hjertats varma bön beveka sig; 3 ham är förbi — du vänder aldrig åter, Fill dessa kära, som begråta dig ! Och fåfängt väntas du i Elsbo lunder, Af sångarchören, hvilken varit van All lyssna, i de hlara morgonstunder, Till tonerna från Mimmis sortepian; ; Ej heller deras röster till dig ljuda, Ett tacksamt gensvar, al den fröjd, du gaf; Och sjelfva våren har ej mer att bjuda, An gröna täcket på din stilla graf. Snart göms i jordens sköt den svarta kista, Der Mimmi hvilar i sin bröllops-skrud; Och snart förklingar ljudet af vårt sista, Vårt sorgliga: farväl du dödens brud! E.