Det var likväl mycket skiljaktigt, så väl i vilkoren för valrätt och valbarhet, som i Andra kammarens sammansättning, m. m. Cheformvännene har yttrat, alt olikheten bestod deri, att i förslaget tillstyrktes, catt lata Konungen utse ett antal ledamoter. Då detta, på sätt det al honom framställes, torde förefalla besynnerligt, får jag nämna, alt emedan man ej ansåg ministrar och förtroende-embetens innehafvare böra få väljas till representanter, och då det antogs, alt blolt 60, för tre Riksdagar valda, representanter behöfdes i Andra kammaren, hade man trott sig böra lita Konungen, likväl blott för hvarje Riksdag, utnämna 45. Man ville derigenom lemna ät Regeringen tillfälle, alt lata de ministrar eller högre embetsmän der iutaga säte, hvilka, allt efter de vigtigare ämnen Regeringen ämnade göra till föremål för Ständernas arbeten, eller eljest der vore i fråga alt förekomma, kunde vara passande organer för Regeringens lagförslag eller framställningar. 4Bgesformvännen a åberopar väl, att denna likhet emellan begge förslagen bestyrkes (af Utskottets betänkande N:o 264; men månne han sjelf då är så obekant med, att det ej i ett Ulskottsbetänkande kommer sig så noga med redovisningen för inlemnade förslag, helst då, såsom bär var fallet, hvarken majoriteten ville något annat förslag än sitt, eller minoriteten något annat, än det af den adopterade barnet. Emedlertid bör det ej fördöljas, att en stor del af Bondeständet hyste önskningar för en närmare likhet med Norrska representationssättet, än älven detta förslaget innebar; och då slutligen Konstitutions-utskottet inkom med sitt på stånds-principen grundade förslag, samt man fann att Borgareoch Bondeståndens ledamöter i Utskottet icke brytt sig om att sammanjemka de i samfälta valens anda ingisna förslagen, utan endast antagit ehelormvännernase i sin helhet, blef missnöjet derölver temligen allmänt. Banko-sullmäktigen Bengt Gudmundsson och slera af Bondeståndet anmodade mig då, att gilva, åt det förut inlemnade förslaget en ytterligare omarbetning, i mera likhet med Norrska konstitutionen. Af innerlig öfvertygelse, alt ett sådant enkelt och kraftfullt representationssätt vore det lyckligaste, som i en framtid Svenska folket kunde vinna, uppfyllde jag denna önskan. Jag gjorde det så mycket heldre, som vid förra Riksdagen flera Fondeståndets utmärkte ledamöter i Konstitutions-utskottet, neml. Hans Jansson, Nils Persson, Erik Norberg, m. sl. reserverade sig mot ett sådant tvakammar-system, som grundade sig på val för slera Riksdagar, och ville att de valde representanterne sjellve skulle dela sig på två Kammare vid hvarje Riksdag. Jag är pligtig att förklara, att denna omarbetning skedde af mig allena, på det att ingen förebråelse må träffa någon annan för de grusliga brister, som elter Allehandas ussago skall vidlåda förslaget. Jag bar nu öppet och sannt redogjort för det rysliga förräderiet mot — (gRelsormvännerna. Må deras kapaciteter nu uppgifva de brister åi innehåll, redaktion och uppställninge, hvarmed förslaget skall vara så behästadt, aatt det icke ens täl kritiken. Det vore att ingå i sak; och skall gagna det allmänna. Emedlertid öfverlemnar jag åt opartiska granskare att afgöra, huruvida förslaget icke åtminstone