Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1845, sida 1

yDet är dock din galna kärlek för Thelenefs dotter, som har gjort din olycka. — Jag, jag skulle vara kär i min disyster! Jag hyser vänskap för henne, men... — Ha, ha, ha... det var mig en rolig vänskap ! . Feodor reste sig upp och satte sin hand på hans mun. oUHvad vill du mig? Skulle man icke kunna tro, att någon lyssnade på oss? fortsatte Basill utan alt låta sig bekomma. Feodor baxnade och stod der alldeles stum och orörlig; bonden fortsatte: yvMig skall du icke tro att du kan lura, och lika litet Jurade du Thelenef, då ban gaf dig den der trakteringen ... du vet väl... du kommer väl I håg före ditt gistemål.) Feodor ville återigen afbryta honom. vÅh, har man sett bara! Vill du låta mig tala? Du mins lika så väl som jag, att du en dag, på Thelenefs befallning, fick dig din rygg barkad. Detta gjorde han, för att straffa dig, icke för jag vet icke hvad för ett af honom påhittadt obetydligt fel, utan för den hemliga kärlek, du hyste för hans Xenia. Hans mening med stryken, du fick, var att få lict bort ur landet, innan det onda blef obotigt. Feodor, uti den våldsammaste sinnesrörelse, gick upp och ned i rummet utan att framföra ett ord. Han bet sig under vanmäktigt raseri i händerna. . vNi påminner mig en gruflig dag, fader Basil; talom om andra saker. — Jag talar om hvad som behagar mig; om du icke vill svara mig, så kan du låta bli; jag vill tala för mig sjelf, men, ännu en gång, jag tillåter icke att man afbryter mig. Jag är äldre, än du, dessutom är jag din förman... Ser du tecknet jag bär på bröstet? Det utvisar den grad jag innehar uti vår arme: jag har således räti att tala inför dig... och om du knyster ett ord till, så är med en enda