Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1845, sida 2

Y — re Och kyrkans sammanblandning, visade sig likväl men derigenom, i denna srihetens hlara atmospher, (skällsI så hastigt, alt de Senast upprycktes med roten; n ka sig, iy man såg alltförväl, att tvang i detta det beI friaste af allt, samvetet, ej giuge an. Eljest dylika lesva alla bekännelser i Norra Amerika sredligt skäl s bredvid hvarandra, som bröder, r, Som und, utan 288; Iv ingen blir de skoldeller tillbakasatt, utan asgör allt hv Vintertill sin själs väl, med Gud och npya I skulle någon liten schism u a detI på intet sätt, samhällets lugn, d tet tifrån rått. och så mäste det vara. vi våg ingen annan hjelp mot det onda, stånd botar vär kyrka från norr och amnsådan fullkomlig religionsfrihet, kan je religion lika kär för staten, dess Q böra vara det för sadren, an UgilI tillhörer och kejsaren hvad erli-ä Lät menniskorna sedan vara är lade och uppsylla sina pligter sisom hel, kan ej mer än bekl med rråde I språk; ty den som är van n är få dag len lII. ten, utan att lugnet deraf störe S0s lare må nu göra hvad de vilja, för våI eller befordra det. Det förra kunna ka det senare låter ej I SK vidare inflytande på samhället kan ulan afrsör gynnad ad som hör samvetet. Och Ppstå, så stör den, ingen fruktan uppslar; ty, ölultager nog ljuset sin se derför som eljest söder, än en som gör hvarlikasom barnen endast den, säsom ju Chrislus sjelf bjuder: Cer Gudi bvad honom honom tillhorer. kalholiker eller obscuranter, det ej staten, blott de medborgare. Man aga dem, som vid den ljusa dager, Christendomen i sin renhet Sprider ölver verlden, med slit draga sig tillbaka i mörkret eller hålla igen ögonen; men nagot det ej halva. Samvetstvång, det mest Upprörande af allt, kommer ej i fråga, och i tidernas längd, kommer då nog, enligt Guds eviza I att J för öfverhandtagande mörker efverlemnadi åt sig sjelf, i protestanter, fritänkare eller l blir deras ensak, det rör ag, dagen efter nal8s, ljusets väkalt hindra de ej, och j heller göra sig med maktall gå i mörkret, pi ni uthärdar ej, på en gäng, solens ljus; derför ve , I låter Gud också alltid sjelf natten och dagen va I förmedlas genom Sryningen, och tillmäter så s ko ot I bvar och en ljuset, liksom allt annat, i den ss mån, han förmar bära dat. ine — Till uppnåendet af ell så hugneligt mål, J för då man, till följe deraf, att staten ej vidare i Lb har att göra med religionen, ahvars rike ej är len af denna verldeno, ej heller har något mer ! des att frukta af ljusets liender, af obskurantismens vär kämpar och hemliga machinationer, skulle jemsill. väl, utan tvilvel, en representationsförändring I med fria val betydligt bidraga; ty derigenom s dess upphörde presterna redan att vara ett särskildt ) skyl stand i statsförfallningen, och komme således han; ulur den skelva ställning, hvaruti detta forträg hållande sätter dem till deras egentliga, blott sin andliga embete. Det är derför ej sagdt, att HH de skulle berosvas sin medborgerliga represenmen-. tationsrättighet; men de utgjorde åtminslone span ej mer någon stat i Staten, de hade inga egdussä na verldsliga intressen att försvara, som böra stuck vara alldeles srammande för efterföljare al Chrire, ä sli apostlar, hvilka ej ens hade en påse att la, c samla uli, under det de gingo omkring och plir predikade evangelium sor allt solk. Presterna ) de va kunde, med ett ord, helt och hallet egna sig I leder blott ät ljusets sak, enligt hvar och ens ölverhar o lygelse, och, obehindradt, i ord och gerning ur 1. söka sprida det, såsom prester inom sin försvalar samling, såsom medborgare inom staten. Så svalka blelve forhallandet riktigt och nalurligt; alla Jernsi sörhatliga benämningar af läsare ielister, oqvämi 8 2 ) gudakliga o. 5. v., skulle försvinna, hvartill sprida