Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1845, sida 2

p honom, på det han ma glömma det; är det icke Sannt, min får? Han är nu gilt, och hans hustiu r har redan ett lilet barn, denna lycka bör mildra 7 hans lynne; barnen förvandla fådernas bjertan. — Tig med dina romangriller, med hvilka du kan göra mig galen. Gack och sök i böckerna dina öma bönder och dina ädelmodiga slafvar. Jag känner bättre än du menniskorna, med hvilka jag har all göra. De äro lata, hämdegiriga som sina fäder, och du kan aldrig omvända dem. — Om ni tillåter mig göra som jag vill, och ni hjelper mig, så skola vi omvända dem tillsammans. Men se här kommer min goda Elisabeth lillbaka från kyrkan Xenia hade icke väl sagt dessa ord, förrän hon Sprang all kasta sig om halsen på sin amma. Nu är du väl rigtigt lychlig!5 — Kanhända, svarade helt sakta den gamla. — Han ar ju kommen lilibaha. — Han stannar icke länge hemma, Jag är rädd ... — Hvad vill du säga? — De hafva förlorat förståndet, men tyst ! — Nå väl! mor Dmitri, sade Thelenef med en skelande blick på Summan, som jag ser, har din galgfågel till son hommit hem... Hans hustru bör vara nöjd. Denna hans hemkomst, tycker Jag, skall för er alla bevisa att jag icke mer vill åt honom. — Så mycket bäftre Herr intendent; vi behöfva ert beskydd ... Fursten kommer snart hem, och vi känna honom icke. — Hvad? Hvilken furste? Vår husbonde? . . . Sedan, afbrytande sig, emedan han icke ville synas vara okunnig om, hvad en bondkäring lycktes veta, utrobade han: HAÅh, visst skall jag beskydda er. För ösrigt kommer icke fursten så snart; samma rykte är i omlopp, alla år vid denna tiden. — Förlåt mig, herr Thelenef, han skall vara här inom korl.)