Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1845, sida 1

eller kunna förstå hvarandra. Träffar man en, som under förra regimen var så kallad årabuliste och tilltalar denne på det gamla honom förr så kära språket, så svarar han med några vackra ur Dagl. Allehanda länta ny-royalistiska sockerord; stöter man åter på en f. d. radikal och ger sig i tal med honom om de åsigter, ban förr hyllat — straxt får man höra honom hålla en riktig föreläsning om amoderation a och okoncessionera, aförändrade omständighetera och canledningar till hoppa; mången förr konservativ bar nu blifvit liberal, sedan han sörnummil, att man kan blifva detta på ett ganska beqvämt sätt och att i närvarande stund härtill ej fordras annat, än att emellanåt uttala några fördömelser mot Hr v. Hartmansdorff och II. II. Erkebiskopen och berömma vissa tidningars sans och å4vachra hållningäa; Hr Dalman moltar förbindliga handiryckningar af Excellenser etc., och Hr Iljerta engagerar Kams marjunkare i redaktionen af sin tidning. — Till dagens märkligare företeelser hör onekligen, all Vinterbladet framdragit ett ampelt försvar för regeringens eneutralitete i representationsfrågan och att Allehanda, som, innan Hr Silverstolpe asgal sitt äväl affattade tale i denna fråga, uppmanade regeringen, att uti ifrågavarande fall bortlägga neutraliteten, nu aftrycker Vinterbladets ampla försvar, naturligtvis för alt älven härutinnan vara konseqvent, samt slutligen att Aftonbladet med assum forsjusninge betraktar detta kamraternas förenade ahvitmeningsförsöka, tänkande på vanligt Aftonbladsmanr: lyckas förtrupperne i sina evolutioner, så kommer jag elter med hufvudstyrkan; men intill dess man får se utgången, vill jag vara eneutrala, ty opinionen maste alltid först sonderas och städse miste jag i främsta rummet esterse ane quid detrimenti capiat respublicac det vill på ren Svenska säga: att jag ej förlorar några prenumeranser. Vid denna vackra Aftonblads-tanka kan man visserligen ej utropa 40 sancta simplicitasa men möjligen: o sacra duplicitas! — Senaste N:r af Vinserbladet talar älven om ahamnbusara — ett ord, som, sedan tonen hog vära stora publicister asörädlats4, flitigt användes, och nu, sedan det blifvit användtaf Vinlerbladets utgifvare, hvilken, såsom bekant, åt minstone genom de omdömen han i sina recensioner fåller öfver utkomne arbeten, visal sig mycket män om språkets renhet och utbildning, satt en stadgad auktoritet för sig— och önskar att man ej måtte inlåla sig i svaromål på hvad desse Cchamnbusara hafva att säga. För min del får jag verkligen tillstå, EEE NDS — —ö— — —