Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1845, sida 2

Josephs rum stod öppet, denne hade klädt sig, galt ut genom lenstret och kommit in i kyrkan genom hållarehvalfven. I detsamma som Pastorn upptäckte delta, kom äfven klockaren, bärande en lyckta, för all väcka Pastorn. KÅlla goda andar losve IIerren!o sade han full af ångest; älsör ni, Herr Pastor, hur det spökar i kyrkan? Det är midt i natten, och orgeln spelarlo Prata inga dumheter! svarade bastorn, Cdet är min stackars systerson; kom med mig, så skola vi föra honom derifrån. Oupphörligt ljöd den hemlighetsfulla sångens outsägligt ljufva melodier, med de skönaste variationer. Penna gång var det ännu svärare, att föra den sjuke från orgeln till sin säng. Följande dagen lät Pastorn sätta lås för källaren, men natten derpå väcktes han af ett försärligt buller. Han stod upp och såg sin systerson, ater fullkomligt klädd, i raseri söka all med en yxa sönderslå källaredörren. Alla bemödanden att lugna honom voro fruktlösa; den sjuke fradgade af raseri och bet omkring sig, så att pastorn full af ängslan öppnade dörren. Straxt bler Joseph stilla som elt lamm, han begaf sig till kyrkan, och snart ljöd åter sängen genom den stilla natten. Morbrodern lemnade honom nu i ro. Nu intunno sig pastorns dräng och piga, men han besallte dem, så väl som klockaren att gå till hvila. Efter omkring en halftimmas förlopp tystnade orgeln, och sakta som en ande smög sig Joseph upp på sitt rum, afklädde och lade sig, utan att tala ett enda ord. Sedermera upprepade den sjuke hvarje natt sitt besök i kyrkan, och hvarje gång hördes orgeln ljuda vid midnattstimman. Ett sednare försök, att qvarhålla Joseph i sängen aslopp lika fruktlöst som det förra. Han föll i konvulsioner, och pastorn vågade icke vidare störa den beklagansvärde ynglinsen i hans sorgliga nöje. Emedan kyrkan låg tätt invid allmänna landsvägen, var det naturligt, att denna nattligt spöklika musik blef hörd af många. Snart utbredde sig derföre det ryktet, så väl i byn, som i hela kringlig