Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1845, sida 2

Toch befordra, vrängvisa och! orätt hindra och s(örbjudaa— behölver han — blott faraft, orubblig hår eb äåg: EAnC? och fait förtroende till sitt folk. för att uppna sitt stora, sköna, välsignelsebringande mal. O, alt han ej mätte sakna dessa för ernåendet af ietSsSamma si ytterst oundgängliga dygder! .. verlden skall då en sang med beundran nämna hans namn och kommande slägten tacksamt välosiona hans minne. — Stig min såpbubbla, stig, buren al den lätta, sriska nordanvinden, upp i rymden, upp m sor den hogbi Fimmelen, momofri och klar som mina iorho phningar... stig och försvinn ort i den rena et! ;ern, dit min blick icke förmår att följa dist Ja, ja — 5e, huru hon Liler, präktigt skimrande i solljuset, alt ifgre och POSTE i allt trängre och (rängre kretsar. vad! irrar sig milt öga ? Det förefaller mig som om kon hölte på alt förlora sin spheriska form och ansaga en elliptisk ; som om bon vacklade och hotade att sjunka .... Hon synes ej mera ... Brost hon, eller svälvar hon ånnu, oskadbar för min blick, der bortom molnen? .. Skall jag sörja öfver el olycksbadande, eller gläda mig öfver ett lyckligt omen?.... farm, som jag är, hvad jordens öfverkloke menkor skulle skratta äl mig, om de kunde se mina känslor, mina med slädje och vemod blandade aningar. .O, så lit den skratta, skratta fritt, ja hånle, om de så vilja. Jag finner en tillräcklig tröst för denna smälek i skaldens ord: Log et Ord blot dybt i lijertets Gjemme, saa har Foden Lys paa Livets Sti: lad det lyde gjennem hroderstemme: Ver et Barn og sect din Fryd deri! es TE 2 ARE