— — ostörd, lycka för de ätskandoe. De lingo glädja sig äll många obevakade ögonblick; men ack! tankarne på framtiden fordunklade dock smånigom deras sålihels himmel. be kunde icke dölja för sig sjellva, all volfvervinnerliga hinder reste sig mot deras föresing. Joseph fattade ändtel gen det beslut, att löretaga en konstresa, såsom virluos på Pianotorte, för alt skaffa sig rykte. Som en stor och tirad virl:tos ansag han det mera möjligt, all närma sig dottren i elt grefligt hus. Maria trodde detsamma och lofvade honom ännu en gång, alt förblitva honom trogen. Men han förmådde ieke alt skilja sig ifrån henne. Hösten och vintren försvunno, våren återkom, då inträffade en algörande händelse. Redan länge hade Maria anhållit hos Joseph att ia höra den sången, som hon sjungit under den macneliska sömnen, och hvilken hon cj kunde påNona sig; men den älskade hade alllid gjort den invändningen, att det skulle väcks misstankar, om hon så hastigt lärde den hemlighetsfulla sången af honom, hnenst då hennes moder flera gånger sökt utforska benne öfyer hennes uilryck under det lnirvovanta tillståndet, eh tillika börial ana någon hemlig kärlek. En skör värdag inotällae sig Josep, söm vanligt, till undervisning. För första gången fann han Maria alldeles ensam hemma. sirefven och grefvinnan voro ute i staden. Allt för hastigt bortilade den slygtiga stunden, och ännu hade de älskande icke tänkt på någon sång. Andleligen slet sig Maria ur hans armar, och utur hennes lilla, ännu af hans kyssar rodnande mun ljöd åter bönen, att låta henne få höra sängen. Jal ropade han upprörd, åu skall höra den.p Han satte sis vid Pianot och sjöng de svärmande, hjertliga orden med passioneradt uttryck. Och det förekom flickan, som om hon återtått ett förloradt sinne, som om den älskades sång ginge ur hennes hjerta genom hans mun, likasom förlänade han —. — — 0 kraft och uttryck åt hennes känslor. Och då de