Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1845, sida 2

—— — — —— — ——— — — ner alla hennes sltegyn, onå, nål, invände läkaren, soljdem skall visa deto, Maria visgte ingenting om sin drom. Dagen derpå sökte modren att uttorska wenne, men Maria var tystlåten som grafven. hellst bon fruktade, att den stolta erefvinnan skulle förkasta denna kärlek till en obekant. Ännu många gånger föll Maria i detta elairvovanta tillstånd, och byarje gång sjöng hon sin sång, hvarje gång försäkrade hon, att bon belann sie lycklig; endast i de SAUHIICk, få man sokte utforska henne om ynglingen, undvek bon forsigtigt lhvarje fråga. Hon beShref Joscphis rum och hvarje möbel deruti, men Iem han var och hvar han bodde, sade hov icke. Hon teg genast vid sådana frågor och visade Sig orolig, hvilket alltid medlörde hennes uppvaknande. En afton gick Joseph ut att sörströ sig på vallen. Han ohyerlemnade sig, som vanligt, at sina drömmar, Endast då han mötte några damer, såg han upp, i hopp att få se sin älskade obekanta. I närheten af den bakom gresliga palatset befintliga parken kastade han sig ned i gräset. Då hörde han plötsligt rösterna af tvenne promenerande. hvilka hade ssannat ej längt ifrån honom. Hvi hafva nu en ekirvoyante i sladenop, sade den ene. petta är den gresliga strahlenbergska trädgården; ser ni lusthuset der borta? der ligger hoh. IIVem är hon då? frågade den andre. o(resvinnan Maria, grefve Strahlenbergs dolterp, svarade den förste, ven bildskön flicka, men hon har alltid varit nerssvag och mycket blek. På sådana personer skall magnetismen i synnerhet visa sig verksam. Ilerrarne aflägsnade sig. Namnet Maria hade väckt Josephs uppmärksamhet; antydningarne på den sjukas yttre personlighet uppfyllde honom med en orolig nylikenhet, ty det var helt och hållet bilden af hans obekanta. Ilan skyndade efter de begge herrarne, i hopp att få höra något mera, men de hade nu ombylt samtalsämne. Tanhfull återvände han till det ställe, der han legat. (kortsältes.)