Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1845, sida 2

nade ännu mer den obeskrisliga trollkraften af hennes behag, och hon fortsor all sofva. Aterigen röorde sig låpparne, och snart ljöd itrån dem en sakla, älskelig säng. i början hördes blott nägra enskildta blyga toner, derpå var det likasom lyssnade hon och försökte elflersjunga melodier, hvilka alven hon tycktes höra från någon annan; hon sjöng nu några enskildta takter, derpå en sammanhängande, aldrig förut hörd, sång, väl sakta, men dock så tydlig och så underbart skön, att både läkarens och den gamla grelvinnans ögon låärades. Slufligen tystnade hon, och äfven i hennes länga, silkeslena ögonhår darrade en tår. Läkaren satlade hennes hand: oIftur mår ni, dyra grelvinHa? frågade han för andra gången. oObeskrikligt — saligt — väl i svarade den sofvande med lag röst, samt nagot uppehåll mellan hvarje ord. våf hvad orsak mår ni då så väl? fortfor läkaren. yJag hör en ljuf sångo, svarade hon, — pjag ser — en blå kammare — han siller vid Pianol — och sjunger — så sphänt. , Ha! tänkte läkaren, en olycklig kärlek är ersaken till hennes sjukdom. Den sSofvande rodnade. Skall han homma (til er frågade läkaren äter. Jag — är — hos hononw, hviskade Maria. vÅäck, dyra grefvinna! är han orsaken till er sjukdom, så säg mig, säg eder bekymrade moder, hvar vi kunna finna honom, hvar han är2 Ånnu en gång rodnade den sjuka, rörde Sig oroligt och gaf intet svar. Säg mig, dyra grelvinnalp frågade läkaren ilrigt, hvad kan hjelpa er2v FÅngemo. svarade Maria, efter en paus, hvarefler hon suckade oroligt. Läkarens ifriga fråga: Hphvilken sang? blef obesvarad, och den sjuka vaknade. oion har en olycklig kårleko, sade läkaren sakta till modren. Aldeles omöjliglo, svarade denna, jag hän