Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1845, sida 2

rigt, alt srågan redan var genom de tre andra Ständens beslut desinitift asejorq, och resultatet hos Bondeståndet framstår langt ilran uti den herrliga dager, som Aftonbladet sörespeglat. vi tillägga, att vi icke äro i någon maån harmsne öfver delta resultat, men att vi blott närmare belyst detsamma, för att visa huru Aftonbladets sanningskärlek tager sig ut. Silunda hasva vi med authentika handlingar bevisat de uppgifter, som vi förra gången åberopade till stöd för vårt omdöme om Hans Jansson. Skulle någon ändock tvifla på riktigheten af detta omdöme, torde vi till hans begrundande få hemställa, huru det låter förklara sig, att Hans Jansson, vid det nyligen försiggångna valet till Fullmäktige i Ständernas Verk , erhöll en så yilerst knapp pluralitet, efter att förra riksdagen hafva mottagit kallelsen med nära dubbelt röstantal. Den der invändningen om kabaler, som Mtonbladet och Allehanda halt till hands i detta fall, är ej värdt att komma med, tv nog begripa de förnuftige, att kabalerna icke gjort sig sjelfva, utan behöft något att, stödja sig vid för att lyckas, synnerligast då alla de våäljande varit i tillfälle att med egna ögon och öron öfvertlyga sig om egenskaperna hos den person, mot hvilken kabalerna shulle varit riktade. Dessutom funnos ju bland de kabalerande sådane män, som Rutberg, David Andersson, Ilans Persson, Petter Claesson m. sl., hvilke vid sistlidne riksdag tillhörde samma sida, som Hans Jansson. För alt desse shulle utan skäl hafva upptrådt emot honom, sordras ovedersägeligen, att de sjelsve nu ändrat öfvertygelse och gifvit sin sjellständighet på bålen. Men buru är det då återigen att förstå, att just de varit de mest återhällsamme i anslagsfrågor och jemväl i andra stycken opponerat sig mot en regering, som, enligt Åslonbladets påstående, tills dato icke tagit sitt parti i en liberal anda. Nej! sannerligen man lärer kunna påhitta någon annan förklaringsgrund, än alt hos llans Jansson och den sraktion, han för närvarande representerar, en alltlör bjert undfallenhet för höga vederbörandes önskningar låtit förmärka sig, hvilken väckt misshag inom den del af Ståndet, som ansett tiden ännu icke varit inne att asflägga den gamla rustningen. benna undfallenhet kalla vi ombytta tänkesätt, och den mäste väl så heta, da den ertappas hos en politisk personligbet, utan att hunna försvaras af förändrade omständigheter, hvilket bär så mycket mera synes vara händelsen, som till och med det annars så spaka Aftonbladet sorkunnat, att regeringen icke tagit sitt parti i en liberal anda. Gerna kunde vi derföre nu lemma kapitlet om de ombytta tånhesåtten, ölvertygade, att man icke mer misstror var utsago, men efter Aftonbladet ställt sig alldeles okunnigt om vännernas förtjusningsseber, torde det icke vara olämpligt att för dess räkning framdraga ännu ett par prosbitar. Vid den tiden, då handläggningen af statsregleringen först skulle vidtaga, var et förslag å bane bland det så kallade Talmanspartiet, att Bondestandet skulle, medelst en deputation, uppvakta Konungen och på sörhand liksom ursäkta sig för de afstyrkande beslut, Ståndet kunde komma att fatta i afseende på en del begärda anslag. Detta förslag väcktes, så otroligt det later, på fullt allvar, och meddelades med mycken varsamhet till en och — — RK Ä —