Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1845, sida 1

kan methoden ej göra allt; andan, som här är lärares och lärjungars flit och skicklighet, sätter först lif i formen; men nog kan denna också mycket lätta arbetet, och att ämnes-lasnisigen, i detta fall; kommer att göra det vida mer, än klassläsningen, är otvifvelaktigt, ehuru man äfven sett utmärkta män bildas medelst denna method; men genom hvad form banar ej snillet sig väg? — Dock är det blott att anse som undantag, och undantag bestämma ingen regel. Må man blott jemföra den kunskapsoch bildningsgrad, hvarpå en priman, en gymnasist, en student står på här och i Tyskland, och man har det bästa kriterium på de begge methoderna. Pris vare derför de rätt-tänkande män, som bes fordrat reformen i undervisningsverket! Vi betvilla ej heller konungens sanktion på detta vigtiga beslut. Hvad som, för det tredje, väckt uppmärksamhet och det af samma slag, som motständet i arsssragan hos adeln ooh i undervisningsfrågan i prestestandet, har varit att så mänga röster höjde sig i bondeståndet mot en förbättrad solkundervisning. Hvem kommer dock mest i åtnjutande deraf, om ej just detta stånd. Och bur är det möjligt att kunna se någon olycka i en vidsträcktare solhundervisning, något frö till brott deruti? Hvad är merändels orsaken till brott? Rahet och okunnighet. Råhet i seder, urartande till de gröfsta oseder, okunnighet om milt och ditt, ja, i sjellva religionen, fora till de alskyvärdaste laster och brott. Huru få för samhället och sammanlesnaden verkligen farliga eller valdsamma förbrytare sramvisa de mera bildade klasserne i jemförelse med den råa massan? Huru lyeklist saledes om mera bildning och upplysning spridde sig till den; ty ju mera upplysning, desto bättre ser man, det är ju na rurligt, och då ser man äfven, att man alltid, i sjelfva verket, skadar sig sjelf mest då man vill och tror sig skada andra. kunskaperna beböfva derföre ej vara vidsträckta, endast de äro verkligen klara, och sramsor allt grundade på relisionen, som innefattar alla pligter mot Gud, vara medmenniskor och oss sjellva samt visar oss, att all upplysning hufvudsakligast bör lära oss att soka Gud; att, som allt ljus ulgar från honom, så måste det och föra till bonom. Men en sadan sann religiositet grundlägges endast i barndomen och inpreglas ej på den korta förberedelsetiden till första nattvardsgången, hvarför också så mänga stappla och falla, oaktadt de hogtidliga lölten de da aflägga. Redan i detta, det vigtigaste af alla afseenden, är således en