Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1845, sida 2

pet bref på en plats åt dig bland Invaliderna; det blef undertecknadt i går aflon. — Det är icke möjligt! ... jo det är sannt, ser jag. — Omsamna mig nu.. och ulgjut icke flere sårar, du gamle hederlige krigsbuss. Den gamle tog gossen i sina armar oen bar honom ned i gården. negge greto af glädje. Generalen såg ut genom fönstret efter dem och sade: Är det, emedan det är så lätt att göra godt, som det gifves så många olyckliga!o slut. — EN AHABS KARAKTTRSFASTHET. För någon tid sedan föll hösdingen för en vid Senegal bosatt morisk stamm, Trazas kallad, i fångenskap hos Fransmännen, mot hvilka han länge kämpat med okufveligt mod. Guvernören tillböd honom hans frihet, om han på Koran ville svärja, att aldrig mera bära vapen mot Fransmännen; men Moren ville hvarken glömma sitt hal mot fienderna, eller bryta en engång svuren ed, och löredrog derför — att förblifva slaf. Ligger icke deruti något, som erinrar om Morernas skönaste tid i Spanien? En ny slags ärelystnad har vunnit insteg hos Engelsmännen. De deltaga ifrigt i Schweizarnes målskjutningar och sätta en ära uti, alt på skotttaflan öfverträffa desse Alpernes söner. En och annåän gång har det verkeligen lyckats dem, och knappast får man numera se en engelsman i dalarne af Schweitz, hvilken ej bär ett jörträffligt gevär öfver axeln.