de af dess Red. hyllade åsigtere och att, 6om så vore, så kunde dock denna omständigbet utgora elt skål till missnöje; ty, så vida Hr E—RN icke han visa alt Aftonbladet förändrat siva asigter, skulle väl förändringen komma på hans och icke på Aftonbladets råkning. — I detta resonnemang, dess premisser och konklusioner sticka äsneöronen så tydliga och stora fram, att de i sanning icke behöfva påpekas. 4) På vår uppmaning, att in exsenso i Aftonbladet intaga vär, till den insända, ond-blodväckande artikeln sogade, reservation, svarar Aftonbladet, att det agernad vill elterkomma denna vår åstundan, om vi vilje skicka det gett nytt exemplare af det tidningsnummer, i hvilhot den befanns införd. — Se der bafve vi af det ädelmodiga lejonet .... mahnen, men bara mahnen. 5) Rörande anfallet på vår medarbetare, Ir E—RN, yttrar sig Aftonbladet, att det ahvarken hyser någon mera eller mindre djupt inrotad ovilja mot honom. 4 — Nä! hvarföre anföll det då honom personligen och icke Redaktionen af llandelstidningen in corpore? llvarfsöre påbörda bem. tidning en from enfald (sancta simplicitas) för det att den Khar en E—RN till politisk redaktöre? — Skönjer man icke hår iydligt och klart räfsvansen, som vill sopa igen spåren efter en förplumpning, den Aftonbladet icke på annat sätt kan dölja? 6) Orsaken, hvarlöre icke Aftonbladet i samma nummer intager vår här ofvan omförmålta reservation, säger det vara den, att det ethyvärr icke hade det nummer i behåll, hvari nämnde not befinner sig, emedan landsortstidningarne bortlemnas sedan Red. första dagen begagnat dem.4 — Men hufvudstadstidningarne bade väl Red. af Aftonbladet dock i behall och i ell nummer af Svenska Minerva stod hela anotene reproducerad. Således bara ormalist och ormslingringar för att komma ifrån ett obe: hagligt ämne. Den gången lära de dock föga hasva hjelpt Aftonbladet, alldenstund vår i Stockholm varande korrespondent, genast efter at han hade genomläst Aftenubladets replik, lät tillställa dess resp. Red. det nummer, som den athyvärr icke hade i hehåäll. a 7) Uti Aftonbladets beteende, att fortfarande kalla den domstriddaa uppsatsen en d4korrespondensartikele, oaktadt ordet ämsäradkt med feta ciceroversaler stod att läsa öfver densamma, och oaktadt vi sedermera allvarligen sorehallit Aftonbladet denna dess oärlighet, — uti detta dess beteende, säge vi, ligger så mycket af både orm, räf och panther, alt det ensamt kunnat komma oss alt erinra oss vidundret i den österländska sagan. 8) Den, som iche öfverallt i Aftonbladets replik skönjer spåren af harfoten, han är blind på begge ögonen och förtjenar äfven att vara det. Sedan vi nu redogjort för vår ide-association, rörande försattaren af Aftonbladsrepliken och det monstruösa djuret i den indiska sagan, få vi taga ett vänligt afsked af vår aerkåndt första lidninge; men tillika bedja dess Redaktion erinra sig, att vi hafve samma egenskap, som en af vära svenska skalder, den nemligen aatt vi komme icke, när vi komme, och vi gå ej heller, när vi gåt; hvadan Aftonbladet kan slippa åkosta på sig besvärete att säga oss något åsarvål la Af de i dagens tidning meddelade nyheter efrån riksdageno, finner läsaren, att frågan om