HS CH at FTammande artiklar, som på nagot möjligt sätt kunna umbäras. Ty om de möjligtvis sormögnare individerna icke åläggas en dylik sparsamhet både med sina penningar och naturprodukter, (hvilka, spridda inom landet, knappt åndå räcka till att fylla deras medborgalTles behos, utan tillåtas skicka dem ur landet, si kun verkligen en sruktansvärd nöd med -salla dess rysliga följder blifva ett resultat Ena en dylik uraktlåtenhet från det allmännas Skla. Visserligen skola under sådana nodssorssälsanden de patriotiski sinnade medborgarne afscåsa sig njutningar, som köpas från utlandet, Aust för det, som det egna fäderneslandet sjelft på det högsta är i behof af; men just emedan ett sådant några få patrioters beslut ej är eller kan vara af en allmännare och mera genomgripande nytta, så är man iallmänhet också mindre böjd att fatta ett dylikt patriotiskt beslut. Man tillgriper deremot en annan utväg; de lika sinnade stifta nemligen patriotiska föreningar, för att gifva de fattade besluten mera kraft och på samma gång öppet uttala den åsigten, att det vore önskvärdt om en genomgripande och allmän sparsamhets-princip gjordes gållanle. Men en lag, som under sådana sorballanden förbjuder införseln af främmande lyxoch öfverflödsartiklar är olvifvelaktigt i ett verkligen torsligt land uttrycket af den allmänna viljan och gilver de patriotiskt sinnades förnuftiga önskningar en rätimätig öfvervigt öfver dissenterande frivola privatönskningar, och bringar de forra till uppsyllande på den säkraste och genaste vägen. Vi hafve här inskränkt oss till, att endast i allmänhet antyda en äsiet, som visserligen vid användande på konkreta förhållanden måste medföra månsa tvifvel och svårigheter, samt dessutom lätt kan missbrukas till bornerade inskränkningar i handelsfriheten; men som det oaktadt väli allmänhet ej kan till sin rigtighet bestridas. III. Resullaler af det föregående. M de oJika meningar, som vi i del föregående ställt bredvid hvarandra, torde man hunna draga efterstiende slutsoljder: 4) Den allmännaso och högsta princip, som från statens. sida bör följas, då den enligt sin pligt egnar handeln omsorg och vård, är: fandelsfrihetsprincipen, inom landet gällande i sin största utsträckning, och, hvad utlandet beträffar, efterstråfvad, omhuldad och tillåten så mycket som det mojligt är; och ett ständigt mål för den lagstiftande och administrativa statsverksamheten. Alla tillkonstlade tvängsoch uppmuntringsägårder, tillhörande det så kallade merkantilsystemet, åro i gynnsammaste fall onytfisa, i de flesta fall skadliga och således samt och synnerligen förkastliga. Handeln, liksom alla andra grenar af mensklig verksamhet, fordrar (utom de vanliga vilkoren och hjelpmedlen för trefnad, t. ex. goda vägar, kanaler, hamnar, stapelplatser, handelskonsulater, marknader, undervisningsoch kredit-inrättningar o. s. v.,) intet vidare från statens sida ån rättssäkerhet och frihet, och den hatar alla, den såsom välgerningar påtvingade inskränkningar. 2) Endast en ullmin d. å. en i alla rigtningar genomförd. frihet är fullkomligt välgörande till sina verkningar. Inskrånkningar skada mest den stat, som mot oss rigtar dylika åtgärder — mindre oss sjelfva. 9) Aro dock dylika inskränkningar så längt drifna, alt grannstaterna helt och hållet sörvä